Per Axelson fattas oss

En av Jan Myrdalsällskapets förgrundsgestalter har gått bort. Läs Cecilia Cervins minnesord över Per Axelson här.

Per Axelson fattas oss.

Tomheten och saknaden känns överväldigande men ännu större tacksamheten över allt han betydde och uträttade.

Pelle var en av initiativtagarna till Jan Myrdalsällskapet och med sitt oerhörda kunnande och erfarenhet den som kunde ge stadga och mening åt ett sällskap bestående av individualister, samlade kring en utpräglad individualist. Det var och förblev under hans inflytande ett sällskap för idéer och politiska principer, inte för idoldyrkan eller privata hänsyn.

Pelle var ingen principryttare, men han tänkte principiellt, klart och logiskt. Om han någon gång på sitt milda sätt blev upprörd, så gällde upprördheten den eller dem som lät privata hänsyn och fördelar gå före idémässiga principer och ingångna överenskommelser.

Rättrådigheten framstod som hans speciella signum. Såvitt jag har förstått av samtal med honom, var det också detta, hans sinne för rättvisa och fair play, som, tillsammans med hans varma medmänsklighet, i hög grad kännetecknade hans politiska tänkande. Om detta må andra vittna.

Pelles egen beläsenhet var förstås enorm liksom hans kännedom om unga lovande författare. När styrelsen skulle utse pristagare till de båda priserna i Jan Myrdals namn var det givetvis Pelle som kom med insiktsfulla förslag och avgörande argument.

Jan Myrdalsällskapet har genomgått sina kriser. Men när det stormade som värst behöll Per sitt orubbliga lugn och redde ut situationen med saklighet, rättvisa och väl avvägda formuleringar. För detta blev han utsatt för personliga påhopp. Sådant brydde han sig inte om att bemöta. ”Blir man inte orättvist påhoppad, ja då är det nog något allvarligt fel på en” var hans lugna kommentar.

Utan honom vet ingen hur det hade kunnat gå med hela sällskapet, med verksamheten över huvud taget och inte minst med Jan Myrdals bibliotek.

Den som ledde organisationsarbetet av detta, med stor sakkunskap, var förstås Per Axelson. Också i detta arbete behövdes hans människokunskap och ledartalanger – det var många personer med olika bakgrund och många viljor som skulle länkas samman.

Katalogiseringen behövde hans stora kunnande. Han visste av erfarenhet och teori hur bibliotek och bibliotekssystem fungerar, kunskaper som han också visste att förmedla utsökt pedagogiskt, och med hänsyn till de deltagande frivilligas olika kunskaper och bakgrunder.

Hans egen arbetsinsats var kolossal. Vid en försiktig uppskattning menade Pelle att han lagt åtminstone en halvtidstjänst under mer än ett år. Själv är jag benägen att betrakta detta som en för Pelle typisk underdrift.

I allt han gjorde fanns en självklar auktoritet. Han visste vad han talade om, det förstod alla. Han var inte den som framhävde sina kunskaper och erfarenheter, men under vänliga samtal mellan arbetspassen kunde det komma en plötslig glimt, en vidgad utsikt, över vad han arbetat med och betytt i så många sammanhang. Så gärna man hade velat höra mer!

Till sist personligen: Pelles stora och varma hjärta gav honom många, många vänner. Att jag fått räkna mig som en av dem, låt vara i periferin, fyller mig med ödmjuk tacksamhet.

Nu fattas han oss. Vi kan bara tacka för allt han fick göra och ge, för hela hans gärning med allt vad den betytt för så många, i så många olika sammanhang.

Tack Pelle!

För Jan Myrdalsällskapet

Cecilia Cervin
Ordförande i Jan Myrdalsällskapet under dess första åtta år