Jan Myrdal talade i Kiruna

Jan Myrdal reste till Kiruna i maj för att tala i Fokets Hus, i den lokala Folket i Bild-gruppens regi. Björn Forseth var en av arrangörerna och han avlägger nedan en rapport om mötet.

Idén att locka Jan Myrdal till Kiruna är ett par år gammal men föreföll lite utopisk. Den lilla Folket i Bild-gruppen (fyra personer) såg nog fler hinder än möjligheter. Men när undertecknad blev tillfrågad om att bli moderator på det stora Myrdalgranskande seminariet i Stockholm i april fann vi, att tillfället hade kommit: en sådan chans kommer inte igen!

Tanken var att duplicera släppet av boken »Ett andra anstånd« i Kiruna kort tid efter det i Stockholm, medan alltså boken och Jan var i ropet i massmedierna.

Sagt och gjort. Först fråga Jan, sedan eventuella samarbetspartners. Jan tackade ja och avtalade datum; ekonomiska partners fick vi inte, men Kiruna bokhandel ville sälja boken på mötet och stadsbiblioteket erbjöd gratis lokal (vi valde ändå Folkets hus). En vild chansning var en ansökan om bidrag från kommunen, insänd blott några veckor före mötet.

Första reaktionen i de fyras gäng på hur det hela skulle finansieras var: »Vi salar väl?«. Det gick vi sedan in för, det fick kosta vad det ville – nu skulle det bli av. Vi gjorde en affisch, som Galleri Lito gjorde fyra exemplar av i A1 för under tusenlappen. Två hyfsat synliga annonser med en veckas mellanrum i Kiruna annonsblad fick vi för sammanlagt 1.600 kronor, vilket var fyrtio procents rabatt för att vi var en förening och för att vi levererat tryckfärdiga original.

Jan föredrog tågresa i stället för flyg. Det blev också överkomligt, och då ville vi att han skulle få en dags lugn och ro före mötet, varför han skulle få två nätter på tåg och två i Kiruna. Hotellet gick tyvärr inte att beveka till specialpris för de två nätterna, men för att vara Scandic blev nog priset bra fast det naturligtvis blev en saftig utgiftspost. Det var i alla fall det enda hotell som kunde komma i fråga, eftersom det ligger vägg i vägg med Folkets hus, där mötet skulle vara (och Folkets hus gav oss också föreningspris för hyra av biograf: drygt tusen kronor).

När jag talade med Norstedts om bokförsäljning, nämnde jag hur allt hade lagts upp och sa att jag från att tidigare ha planerat privat boende just före vårt samtal i stället hade bokat hotell. »Det tar vi«, sa Kajsa Loord utan vidare. Snopet är väl inte rätt ord för en så glädjande överraskning, men ni kan väl läsa det ut och in, om någon förstår vad jag menar.

Tyvärr hade Jan någon vecka före avresan drabbats av andnöd, som gjorde tågresan till något jag föreställer mig som ett mindre lidande. Det första Jan sa vid ankomsten var därför, att »Det här går inte«. Då bokade vi om hemresan till flyg, vilket INTE är billigare än tåg när man byter till annat flyg längs vägen, kan jag tala om…

Vi körde lite sightseeing runt Kiruna med Jan och visade områden som försvunnit i stadsflytten, andra som skulle bort och nya som höll på att byggas. Upp till toppen av Luossavaara längs den slingriga grusstigen nådde vi inte med bilen på grund av för stort snödjup högre upp, men någon liten överblick fick väl Jan av staden ändå. I det halvårsnya stadshus fikade vi, varvid vårt lika nya centerpartistiska kommunalråd Gunnar Selberg gick förbi. Honom haffade vi, och han stod så länge och väl och pratade med Jan.

Dagen efter sökte Norrländska socialdemokraten upp Jan på hotellet för intervju (Norrbottensmedia avböjde senare att ta betalt av Folket i Bild/Kulturfront för de foton, som FiB erbjöds använda). Så var då kvällen den 15 maj kommen, då mötet hölls.

Det mötet betecknade flera personer, som jag senare talade med, som lysande. Jan talade i tre timmar och svarade på både kritiska och nyfikna frågor. Men en av dem, som kallat mötet en stor upplevelse sa också: »Varför kom inte folk?!«. Med utropstecken. Ty där hade bara varit fjorton betalande åskådare. Annonserna visade sig senare inte ha upptäckts av många, vilket är ett fenomen undertecknad iakttagit i andra sammanhang också. Vi hade även annonserat på Facebook, men vad hjälpte det?

Hur Jan upplevde detta snöpliga resultat vet jag inte, men det var i alla fall kvalitet på vad de fjorton hade upplevt. Och kommunen hade redan före mötet meddelat att de anslog fem tusen kronor till arrangemanget. Pengarna kom sedan med följande hälsning:

»Arrangemanget är ett välkommet inslag i det allmänna kulturlivet i Kiruna. – – – Kiruna Kommun tillönskar arrangerande förening stort lycka till med genomförandet av evenemanget!«

Björn Forseth