Runtom i Europa blir underlaget för partier som Front National i Frankrike och hos oss Sverigedemokrater allt större. Detta har utlöst en allmänt förvirrad debatt. Särskilt på det som betraktar sig som "vänsterkant". Mycket i denna debatt är luft; tal om homofobi, rasism, förakt för svaghet. Sådant kan vara symptom men blir aldrig bestämmande.
Den som inte vill gå till Marx kan nöja sig med Machiavelli: Intresset bestämmer. Trettioåriga kriget kunde ibland drapera sig som motsättningar om nattvardens karaktär. Visst kan det vara intressant att diskutera, själv har jag skrivit en del om det. Men det var inte det som låg bakom eller ens utlöste katastrofen. Vid detta laget bör därför frågorna hyfsas lite.
Hur går Sverigedemokraternas frågeställningar hem hos det som kan sägas vara "vårt folk"; lönearbetare och småbourgeoisie? Jag tar tre frågor.
1) Just nu - i samband med morden i Paris - talar alla jag hör i radio om frihet och öppenhet. Men Sverigedemokrater och liknande får mycket stort stöd när de talar om styrd offentlighet. De får folk med sig då de har rätt i sak. Hyckleriet prasslar i press och etermedier. Men Sverigedemokraterna har fel fel när de talar om en "vänstermaffia".
Visst, Sverige är ett opinionsmässigt och akademiskt (humaniora och inte naturvetenskap/teknik) traditionellt stängt samhälle. Lyssna till mitt föredrag om detta på universitetet i Caen. (Länk finns på Jan Myrdalsällskapets hemsida.) Märk att det var universitetet och inte jag som gav mig rubriken som uppdrag: Sverige och den offentliga lögnen. Det är ju för detta som vårt samhälle och i synnerhet våra universitet och våra medier är internationellt nästan ryktbara; inte särskilt för vad Sverige officiellt säger om sig. Den form jag i föreläsningen på franska valde anpassades till åhörarna. Den svenska versionen publicerar jag i Nya Argus i Finland. För en sjutton sidor lång text av detta slag finns ingen plats i officiella/officiösa svenska tidskrifter (stilen passar heller inte i sådana som Clarté). De exempel jag tar är inte i Sverige okända. Här är de blott förträngda och borttigna men de blir sensationella i andra omgivningar. Trots att vänstersidan i vår debatt hämtar så mycket information från texter i tidskrifter och nätet i Förenta staterna är medvetenheten låg om att där också under den värsta McCarthytiden, då mestadels från små universitet och i upplagesmå tidskrifter kom så mycket mer viktig information och grundläggande humanistisk forskning än vad som producerades i Sverige. Det beror dels på att själva upptagningsområdet är så mycket större. Men även på att "first amendment" faktiskt ännu är starkare än t.ex. Tryckfrihetsförordningen i Sverige som dock trots allt ännu är starkare än motsvarande i Frankrike, Tyskland och Storbritannien.
Det finns inom breda folkliga skikt i Sverige en bred och berättigad olust över detta som Sverigedemokraterna utnyttjar. Fast den förklaring om vänstermaffia de ger är felaktig.
2) När det gäller öppna gränser, invandring, flyktingar gäller detsamma.
De öppna gränserna, migrationen är i rådande tid mångtydig. De svenska jordproletärer som av fattigdom utvandrade till Förenta staterna gavs där jord enligt den "Homestead act" som var ett juridiskt instrument för det pågående folkmordet på indigena (indianer). De öppna gränserna är nu ett den svenska härskande klassens instrument för att sänka löner (kolla långtradarnas aktion) och knäcka arbetarrörelsens organisationer (Lavaldomen).
Att olika mellanskiktsideologer som miljöpartister hojtar med i sådana körer för denna frihet är helt exemplariskt. Till det hör att också de motsättningar som uppstår under arbetslöshet och ghettoisering direkt tjänar den härskande klassen (Marx om irländare/britter i Storbritannien och negrer/vita i Förenta staterna.) Ända sedan segern över de feodala krafterna i Sydstaterna har särskilt där den då i Nord baserade kapitalistklassen medvetet och skickligt utnyttjat sådana motsättningar. Så knäcktes efter segern Första internationalens starka inflytande och sedan gång på gång: 1880-tal, 1910-tal, 1917, 1930-tal och så vidare fram till i dag. Med etniska och "rasliga" motsättningar har klassmässiga, socialistiska och brett demokratiska rörelser dels splittrats och dels sedan juridiskt tryckts ned.
De pågående konflikterna i Sverige är samhällsbevarande. Den upprördhet som mambos vilka bor hos mamma fram till trettioårsåldern upplever när nytillkomna flyktingar ges bostad är begripliga och den upprördheten behövs för att säkra kapitalistklassens profitintresse. ("Bostadsbrist" och "tågelände" är överhuvud i klassamhället vårt både ett resultat av kapitalistklassens dominans och direkt tjänligt för dess intressen.)
Det tycks som om många på "vänstersidan" inte inser vad till exempel ropet på snabbare läkarlegitimation för syrier innebär. Klassmässigt är det uttryck för imperialistisk politik. (Brain drain är utsugning. I London som i Chicago - och nu alltmer i Sverige sköts vården av människor vilkas utbildning, om de fått någon, bekostats av en förtryckt landsbygdsbefolkning i Syd.) De väldiga flyktingkatastroferna i Västasien, Nordafrika och Centralafrika beror inte på några "religiösa motsättningar". De är resultat av den imperialistiska politik med vilken stater som Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och afrikanska lönsamt krossats och förvandlats till "failed states".
Naturligtvis anser jag - som jag framhöll på konferensen i Paris - att de för detta ansvariga politiska ledarna i "våra" stater - även svenska! - bör dömas enligt Nürnbergprejudikatet. (Jag har heller inga "gumanistiska" hämningar mot att vilja se Blair och Bush sprattla under galgen.) Detta bör sägas.
Men något sådant säger Sverigedemokraterna icke. I likhet med Front National i Frankrike bygger de i stället ut sina förbindelser med det på rasideologi vilande Israel.
3) Men det Sverigedemokraterna haft rätt i är att den humanitärt ekonomiska insatsen mot den av imperialismen skapade flyktingkatastrof som orsakar så otroligt lidande bör ske genom Förenta Nationerna. Det är dit den medvetne bör söka se till att den existerande svenska staten i huvudsak lämnar de medel som nu går till vad som egentligen med ett amerikanskt uttryck är en "racket" (organiserad skojarverksamhet).
Att Sverige utlovat uppehållstillstånd åt ankommande syrier är en direkt hjälp till den kriminella flyktingsmugglarverksamhet vilken mot dyra pengar säger sig rädda flyktingar (och dränker en betydande del av dem på vägen). Inom landet göder den en grupp inomlagliga profitörer som Bert Karlsson och skapar välbetalda luftbefattningar och inkomstgivande uppdrag åt en växande grupp byråkrater.
Där borde man ta Sverigedemokrater så på orden att man hos dem då framtvingade offentliga konfrontationer vilka drev dem att bekänna färg om denna privata taförsigverksamhet och därmed om den härskande klassen och dess politik.
Så hos dem skilja agnarna (de samhällsbevarande) från vetet (det som borde vara vårt folk).
Vad flyktingarna själva beträffar bör vi minnas att fattiga och undertryckta i de av imperialismen katastrofdrivna länderna inte kan komma genom "flyktingracketens" ekonomiska filter. Sådana kan överhuvud inte ta sig vägen till vår gräns från eländet. De sitter fast i flyktinglägren. Det av denna ekonomiska "racket" drivna urval av de hitkommande får ytterligare en följd. Då de vilka kan ta sig genom detta filter är från de skikt vilka haft några tillgångar att realisera är det mindre sannolikt att de sedan här politiskt kan återfinnas på något vänsterhåll. Flyktingtillvaron i Sverige är heller inte vad flyktingsmugglarna än utlovat dem någon dans på rosor, tvärtom.
Detta gör att de sedan politiskt närmast reagerar som den tyska medelklass vilken proletariserades under tjugotalet och i sin desperation gick till att stödja NSDAP.
Tid alltså att ta sådana som Sverigedemokrater på allvar.
