Om bortblandade kort

Jan Myrdal svarar 7 februari 2013 Anders Nordström som kritiserat ett tidigare inlägg av Britta Ring, om Ungern, Berlinmuren, Kuba och Syrien i Flamman. Tyvärr finns varken Britta Rings eller Anders Nordströms inlägg på Flammans hemsida.

SVAR till Anders Nordström i Flamman nr 4/2013.

► Det Anders Nordström skriver i Flamman 31 januari 2013 mot Britta Rings påpekande att den verkliga situationen i Syrien är komplicerad bör synas sömmarna. Det är hög tid. Han skriver:

"För vi har ju mött dem förut, Förnekarna. Det var de son tänkte att 'kanske var det ändå utländska agenter som startade Ungernrevolten, kanske byggdes Berlinmuren som en skydd mot imperialismen och kanske är de politiska fångarna på Kuba egentligen bara CIA-agenter. Vi vet inte säkert. Situationen är komplicerad.'
Vänstern i allmänhet, och Vänsterpartiet i synnerhet, betalar än i dag ett högt pris för att så många, så länge gjorde som Britt Ring ..."

Nå! Hur är det?

Situationen i och spelet kring Ungern 1956 var mer än komplicerat. Visst fanns "utländska agenter". Särskilt Washington satsade stora summor, inte bara på propagandister i Radio Free Europe och motsvarande utan för de verkligt agerande. Men samtidigt var det Förenta staternas regering som diplomatiskt direkt uppmanade Sovjetunionen till en snabb och stark militär insats mot revolten - för att bevara den europeiska stabiliteten. (Om detta tigs det.)

Det fanns en inre kommunistisk opposition mot den politik Mátyás Rákosi representerat. Det fanns också ett folkligt motstånd mot Sovjetunionens överhöghet. Men därtill inte bara en så att säga normal borgerlig nationalistisk opposition utan, som jag minns från våren 1953 då jag i Budapest träffat på dem, en stark underjordisk pilkorsfascism även bland ungdomar (den som nu åter organiserat sig som Jobbik). Under resningen i Ungern 1956 genomfördes också den första större och blodiga europeiska antijudiska pogromen sedan i Polen 1945 då Röda armen tvangs ingripa och sätta stopp för den. De som hängdes från lyktstolparna var mest judar (från säkerhetstjänsten sade man). Inget av detta rapporterades i våra officiella medier. En del av denna komplexa verklighet kände vi dock till. Vårt, det dåvarande SKP, fel var att vi - trots Sture Källbergs intressanta reportage om konkreta skeenden - inte grävde i dessa bestämmande komplikationer som varken Moskva eller Washington ville kännas vid.

Alla vi på vänsterkanten som levat i Berlin - i öst som väst - visste att den öppna gränsen och valutasvindeln och den av Väst pådrivna ekonomiska flykten västerut innebar att folket i TDR förblödde. Jag var med om diskussioner bland kommunister i öst hur detta måste stoppas. Men vad värre var, situationen vid sektorsgränsen och bland olika västliga kamporganisationer, höll på att driva fram ett världskrig. De nuvarande medlemmarna i Vänsterpartiet begriper tydligen inte hur nära atomkriget var under det kalla kriget. Jag var själv i Indien när muren byggdes 1961 men jag minns hur lättade Gun och jag var. Och jag förstår varför "Junge Welt" i höstas tackade för beslutet att bygga muren - och naturligtvis utsattes för mediahyl. (Om bakgrunden till muren finns mycket publicerat. En intressant bok är Ohne die Mauer hätte es Krieg gegeben av Heinz Kessler och Fritz StreletzEdition Ost.)

Visst försvarade det dåvarande SKP - och Ny Dag - muren. Men inte var partiet helt insatt i frågorna. Jag vet att efter de diskussioner TDR:s SED haft med SKP i Sverige klagade Willi Bredel inför Gun och mig på att också gamla vänner och kamrater i Sverige påverkats av den allmänna propagandan.

Visst känner jag till svårigheterna i TDR och den sovjetiska överhöghet som lamslog deras politik. Mina böcker förbjöds där som "fascistisk krigspropaganda" (Fast den tyska upplagan av Karriär smugglades dit i rätt stor mängd - till läsning i MfS trodde jag) och de år på 1970-talet när jag bodde i Berlin - väst - kunde jag inte passera in i TDR utan att få "överrockar" från MfS efter mig. Det man kan anklaga det gamla parti jag var medlem i från våren 1943 (då jag gick in i SKU) till 1965 var inte att det såg komplikationer utan att det inte såg dem tillräckligt tydligt och därför lätt halkade iväg in i "allmänna sanningen". (Efter 1965 har jag varit "partilös kommunist" - som C.H. Hermansson presenterade mig på partikonferensen 1965 - men för olika organisationer på vänsterkanten har denna kattungeblindhet blivit värre och farligare ändå.)

Vad Kuba beträffar uttrycker sig Nordström naivt. CIA har genomfört ett lågintensivt (ibland högintensivt) krig mot Kuba i årtionden. En del av dess agenter har gripits men naturligtvis inte alla och ibland har den kubanska polisen tagit fel och som CIA-terrorist fångat en allmänt egensinnig eller kanske blott förvirrad individ. Antalet sådana fall tycks mig mig dock mindre i Kuba än i Sverige – för att inte tala om i Förenta staterna.

Nej, om det är någonting den så kallade vänstern bör ha lärt sig är just det komplicerade; att inte följa strömmen. Som nu när det gällt Libyen och Afghanistan - eller Mali och Syrien. Eller som det franska kommunistpartiet när det gällde Algeriet eller som den tyska socialdemokratin 1914. Eller för att gå längre tillbaka som allmänna europeiska vänstern - William Morris! - då den följde stormakterna i deras kamp för "de små folkens rätt" när det gällde att upplösa det ottomanska riket.

Ett bra motgift mot detta vore att läsa Marx och Engels från 1800-talets konflikter i Östeuropa. De förmådde se och ta ställning just till komplikationerna. Trots den offentliga lögnen. Men de texterna är gömda långt inne i MEGA 2.

Jan Myrdal