Skriv ut denna sida

Folkhem på tyska

10 Maj 2012

Jan Myrdal skriver i Folket i Bild/Kulturfront nr 5-2012 sin Skriftställning om sådant som var bra i DDR. Dit räknar han den sexuella friheten, den befriade orgasmen och den högre graden av sexuell aktivitet, till skillnad från horhus och annat elände i väst.

FolkhemDDR

Idyllbild av östtysk sommarfamilj på åttiotalet. Nu antagligen i Sverige som i Tyskland lika straffbar som bilderna på mig, Alva och Gunnar vandrande nakna i Kolmården 1935.
(Ur Eberhard Garbe. Natürlich nackt. FKK und Akt in der DDR. Mitteldeutscher Verlag, 2012 ISBN 978-3-89812-849-0)

Ibland blir det nödvändigt att reagera när det officiella medialjugandet blir alltför kompakt. Som nu om den statsbildning i östra Tyskland vilken för lite mer än tjugo år sedan gick under och införlivades i den Europeiska Unionens centralstat, Förbundsrepubliken Tyskland. DDR alltså. Eller Tyska Demokratiska Republiken som den officiellt hette när den hade ambassad i Stockholm.

Jag har bott och arbetat såväl i Sverige som i bägge dessa tyskländer. (Schweiz och Österrike lämnar jag åtsidan.) Under efterkrigstiden var båda tyska staterna i avhängighetsförhållande med begränsad suveränitet till varsin supermakt; Förenta staterna i väst och Sovjetunionen i öst. Detta innebar att jag blev fördömd i bägge. Officiellt och grovt dock mest i den östra. Där förbjöds mina böcker, där utsattes jag för värre obehag och där kunde mina ungdomskamrater (som exempelvis DDR:s sista utrikesminister Oskar Fischer) inte tala med mig förrän efter det att staten upphört.

Dock var DDR det bättre Tyskland. På gott och ont var det som det svenska folkhemmet. Visst, där som här övervakades medborgare. Om man tar hänsyn till folkmängden var andelen övervakade rätt likartad. I Sverige skrivs nu av politisk statsräson inte mycket om de svenskar som svartlistades och förlorade arbetet - i vissa fall drevs till självmord - eller om de politiskt styrda rättegångar som här genomfördes med falska vittnesmål, menedande åklagare, fala domare och skrämt tigande jurister och press. Kanske uselheten - de var ju ockuperade - blev större i tysklandet. Men jag minns också det goda. Det svenska folkhemmet liksom den tyska demokratiska republiken var rätt goda samhällen att leva i.

Genom full sysselsättning där ingen ställdes utanför möjligheten att leva på arbete, fri utbildning, jämlikhet mellan könen, generösa bidrag till bosättning och familjebildning sjönk äktenskapsåldern i DDR. Men mer än så. När 99% av kvinnorna arbetade och försörjde sig själva tvangs ingen kvinna som i väst - där blott 55% arbetade - bli blott en Hausfrau.

När den sociala tryggheten kombinerades med gratis p-piller till alla kvinnor från 14-års ålder (Obs! riskerna då inte tydliga.J.M.) och fri abort förändrades kärlekslivet. Sexualstatistiken visar att den klassiska borgerliga puberteten upphörde i DDR. 1963 hade partiets ungdomsutskott formulerat att förbudet mot föräktenskaplig sexualitet var reaktionärt och att det var "socialistiskt att hjälpa ungdom nå livslycka". Konkret innebar det att 90% av alla 16-åringar upplevde kärlek, 80% hade partner. Därmed befriades - precis som Wilhelm Reich skrivit - orgasmen. 75% av 16-åriga flickor, 90% av 18-åriga flickor och 99% av 27-åriga kvinnor i DDR uppplevde orgasm. 3 av 4 kvinnor vid vart samlag. I väst - som officiellt var sexualiserat med offentliga horhus och annat elände var situationen helt annorlunda. Inte bara för kvinnor.

I den stora sexualundersökningen som år 1993 genomfördes i öst som väst visade det sig att 38% av den könsmogna befolkningen i öst deltog i sexuell aktivitet 4 till 6 gånger i veckan. I väst var motsvarande grupp blott 19%. I öst hade 13% av den kömnsmogna befolkningen minst en sexuell aktivitet var dag. I väst blott 4%.

Den ekonomiska friheten medförde sexuell jämlikhet. I öst ansåg 83% av männen och 86% av kvinnorna att initiativet till det senaste samlaget hade tagits "av bägge". 78% av kvinnorna hävdade också att deras partner uppfyllde deras särskilda sexuella önskningar.

När Tyskland enades fick männen lida för detta, inte nog med att de vant sig vid att diska och vara med om att ta hand om de gemensamma barnen de var inte ens i sexuallivet på anständigt sätt tyskt patriarkala.

Om det onda i DDR som i Folkhemmet kan jag skriva mycket. Men jag glömmer inte det goda. Dit hörde just den - relativa - sexuella frihet som präglade såväl folkhem som DDR på den tid det inte var massarbetslöshet.

Säg det på annat sätt också i en stat som Sverige minskar ute i våra förstäder antalet orgasmer för kvinnorna med Reinfeldts arbetsmarknadspolitik.

(Läs också: Uta Kolano. Kollektiv d'Amour. Liebe, Sex und Partnerschaft in der DDR.Jaron Verlag 2012. ISBN 978-3-89773-669-6)

Relaterade artiklar (efter tagg)