Jules Verne var inte bara en förbannat bra berättare. Han stod i mänsklighetens tjänst med sin starka och revolutionära demokratism, skriver Jan Myrdal i sin recension av nyöversättningen av Vernes En världsomsegling under havet, som först kom ut 1870 som Vingt mille lieues sous les mers. Denna dimension upptäckte Myrdal först i Den hemlighetsfulla ön, L'Île mystérieuse, 1874-1875.

Översättning: Roland Adlerberth. Förlag: Norstedts.

Jan Myrdals Skriftställning i Folket i Bild/Kulturfront nr 4-2012 handlar om skyldigheten att hedra hans far, Gunnar Myrdal. Den gjorde att Jan reste till Bangla Desh. Han diskuterar också sina meningsskiljaktigheter med bägge föräldrarna som ligger i gråzonen mellan det privata och det politiska.
Jan Myrdals Skriftställning i Folket i Bild/Kulturfron nr 3-2012. Han utreder anklagelsen mot sig om homofobi.

Till hundraårsdagen av August Strindbergs död i Stockholm skriver Jan Myrdal sin Skriftställning i Folket i Bild/Kulturfront nr 2-2012.

Myrdal har ju, år 2000, skrivit en hel bok om Strindberg, som alltid på sitt eget sätt. Denna Skriftställning är en komplettering, ingen upprepning, om en av Myrdals viktigaste förebilder. Han ser Strindberg på sitt eget personliga sätt men menar att svenskar i allmänhet förstår Strindberg på ett annat och bättre sätt än icke-svenskar. Det är därför Strindbergs är stor internationellt bara som dramatiker, inte som skönlitterär författare som i Sverige.

Först blev jag förbannad. Alltid detsamma. Svensk publik debatt så det stänker om det.

Så inleder Jan Myrdal sin Skriftställning i Folket i Bild/Kulturfront nr 2012-1 om en ledare i LO-tidningen.

Flytten av Jan Myrdals boksamling från Skinnskatteberg till Varberg aktualiserar en Myrdaltext från 1968, ur En illojal europés bekännelser.

Där säger han att biblioteket i genomsnitt växte med 75 hyllcentimetrar per månad. Det växer fortfarande; så gott som varje dag levererar lantbrevbäraren i Skinnskatteberg bokpaket.

"Det kan då tyckas som om låge det något perverst bakom detta bokköpande."

Den gamle i vår kultur

15 december 2011
Vem i bussen och tunnelbanan reser sig för en gammal människa? Jan Myrdal, 84 år, diskuterar åldringsfrågor i denna skriftställning som finns i Folket i Bild/Kulturfront nr 2001-12.

Luciamorgon

13 december 2011
Mörkt och kallt. Inte för att jag brukar bry mig om det.  Fast ibland brukade Gun komma in med kaffe och lussebullar. Ljus i håret till och med minns jag. Sjöng gjorde hon också. Fast inte luciasånger: "Den skall vi binda upp svansen på." Men hon är nu mer än fyra år död. Andrea och Isolde kom också de någon gång tror jag. Svensk tradition. Men det är redan flera månader sedan de flyttade ut i knektstugan och nu bor de i Fagersta och det äktenskapet är snart också juridiskt förpassat ner i glömskelådan. Nu är det bara Sushi, den så småningom ganska gamla kattan.

4 november 2011 fick Jan Myrdal tack för ett artikelförslag om frågan som rests kring ett fall i Sandviken där de sociala myndigheterna fråntagit ett föräldrapar deras barn. Det var från Svenska Dagbladets Brännpunkt:

-Vi har dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej.

Så här lyder den icke önskvärda texten:

Sida 17 av 22