Sällskapets styrelse går igenom frågorna för medlemmarna

Under ett halvårs tid har en mejlväxling pågått mellan Jan Myrdal och Lasse Diding, Jan Myrdalsällskapets vice ordförande. Hårda ord har förekommit och Lasse Diding har sedermera bett om ursäkt för alltför hårda formuleringar, medan Jan Myrdal sagt att han har teflonhud. Sällskapets styrelse i övrigt har inte deltagit och säger sig inte ta ställning till de personliga motsättningarna. Men för medlemmarna har styrelsen i ett Nyhetsbrev redogjort för de frågor som uppkommit och inte ligger på det personliga personliga planet. Den på årsstämman 17 april omvalda styrelsen uttrycker sin beslutsamhet att fortsätta arbetet för målsättningarna som uttrycks i sällskapets stadgar. Här nedan är brevet som gått ut till medlemmarna.

Nyhetsbrev från Jan Myrdalsällskapet 2016:1

 

1

Jan Myrdalbibliotekets stora pris till Mikael Nyberg

En fullsatt teater i Varberg hyllade årets pristagare Mikael Nyberg den 9 april. Jan Myrdalsällskapets ordförande Cecilia Cervin överräckte den Leninstatyett som tagits fram i samarbete med Torsten Jurell och prissumman på 100 000 kronor. Som alltid blev det en klang och jubelföreställning som också förgylldes av Bo Stenholms Proggorkester och Amanda Werne och hennes band.

En nyhet för året var att priset på Jan Myrdals förslag bytt namn till Jan Myrdalbibliotekets pris - Leninpriset. Jan Myrdal talade till såväl Mikael Nyberg som till Robespierrepristagarna Sapmi sisters som i sista stund tackade nej till priset med hänvisning till att Jan Myrdal skulle vara homofob och att de inte ville förknippas med ”Cis-personer som Robespierre och Lenin”. De visste tydligen inte att Robespierre formulerade den första mänskliga rättighetsdeklarationen någonsin och Lenins Sovjetunionen var den första staten i historien som 1922 avskaffade lagstiftningen som gjorde homosexualitet straffbar.

Malena Rydberg från Clartéredaktionen höll ett mycket uppskattat tal till Mikael som tackade med ett tal om hur arbetarklassen idag pressas tillbaka i land efter land.

Internationalen blev den naturliga avslutningen på teatern. På kvällen hölls den sedvanliga festen på Hotell Gästis. Roy Andersson ledde allsången och Proggorkestern förstärkt med Guran från Hönö höll en entusiastisk publik vaken till sena natten.

Det blev ännu ett succéarrangemang för Jan Myrdalsällskapet med en mycket uppskattad pristagare i Mikael Nyberg. En entusiastisk publik fyllde kollekthatten med 6 800 kronor.

 

Årsstämma

Prisutdelningen följdes av Jan Myrdalsällskapets årsstämma. I verksamhetsberättelsen fick naturligtvis arbetet med biblioteket och invigningen stort utrymme. Det var Sällskapets stora höjdpunkt under verksamhetsåret. Invigningen blev en stor fest, vi fick visa upp biblioteket för många besökare och det markerade en etapp i det mångåriga arbetet med att katalogisera och förteckna bibliotekets samlingar.

I detta sammanhang vill vi betona vilket storverk arbetet med biblioteket och arkivet är. Först den stora flytten från Skinnskatteberg till Varberg, byggandet av hyllor på Snidaregatan i Varberg, organiserandet av samlingarna på rätt våning, i rätt rum och i rätt hyllor följt av katalogiseringsarbetet som hittills pågått i nästan fyra år. Frivilliga oavlönade medlemmar (och en del icke-medlemmar) har lagt ner ett stort arbete. Varje år har det genomförts mellan 25 och 30 arbetspass på 2-4 dagar varje gång. Det innebär att det i genomsnitt varit ett arbetspass varannan vecka året om. Planeringen och organiserandet av allt detta har varit ett omfattande och tidskrävande arbete, men också stimulerande med tanke på det stora gensvar det fått från medlemmar och andra över hela landet. I biblioteket har frivilliga krafter byggt upp en egen bokbinderiverksamhet. Utrustning för att kunna binda och laga trasiga böcker har köpts in och redan nu har hundratals böcker räddats på detta sätt.

Biblioteksprojektet är unikt i sin omfattning och i sitt sätt att arbeta och kanske framförallt genom de stora frivilliga insatserna. I detta ska vi heller inte glömma alla ekonomiska bidragsgivare som gett oss möjlighet att betala resorna för frivilligarbetarna och Lasse Diding som förutom att upplåta stenhuset på Snidaregatan och bekostat dess ombyggnad till bibliotek också stått för mat och logi gratis för katalogisatörerna. Utan dessa insatser skulle det inte heller varit möjligt.

Trots att många aldrig förr katalogiserat eller ens tänkt tanken att göra det har kvaliteten på arbetet varit av hög klass. De stickprov som LibrissekretariatetKungliga Biblioteket gjort har gett oss med beröm godkänt. Vilket understryker att vi inte bara arbetat flitigt utan också varit noggranna.

Ett unikt arbete med en unik samling!

Nu arbetar vi vidare med arkivet och förbereder skanning av dokument, brev, tal, klipp etc. inklusive Jans och Guns stora klipparkiv och på sikt också alla deras böcker. Det kommer att kräva investeringar i ny digital utrustning och innebära att vi fortsatt behöver hjälp av frivilliga insatser med att skanna dokumenten.

Under april månad har vi också påbörjat förteckningen av konst i olika tekniker. Det är ett omfattande och tidsödande arbete och kartlägga och beskriva verk och konstnärer.

Utöver biblioteksarbetet har Sällskapet verkat för att sprida Jan Myrdals böcker och möjlighet att framträda i offentliga sammanhang. Många medlemmar landet runt har bidragit till detta även om det inte formellt varit Sällskapet som arrangerat. Sällskapet har under flera år medverkat med monter och scenprogram på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, men också vid bokmässor i Örebro och Varberg. Det är en mycket kostnadskrävande verksamhet, men styrelsen har ansett att det haft ett stort värde för att Jans arbeten ska nå ut till ny publik och Sällskapet kommer att fortsätta att vara representerade i Göteborg även 2016.

 

Verksamhetsplan

Stämman antog en verksamhetsplan och budget för det kommande året. Dessa sex punkter i verksamhetsplanen ska vägleda Sällskapets arbete under året:

Verksamhetsplan för Jan Myrdalsällskapet 2016 och fram till årsstämman 2017

1. Sällskapet vill bli känt för en bredare allmänhet, och skall sträva efter att öka medlemsantalet, ta initiativ till och medverka vid föreläsningar och andra framträdanden av Jan Myrdal. Vidare skall sällskapet efter förmåga förmedla kontakter med förlag och press för publicering av Jan Myrdals texter.

2. Huvuduppgiften under det kommande året blir det fortsatta arbetet med Jan Myrdals arkiv och bibliotek.

3. Sällskapet ska under året skapa förutsättningar för digitalisering av Jan Myrdals och Gun Kessles arkiv, klipparkiv samt deras egna verk. Arbetet med en aktuell verksförteckning, baserad på tidigare bibliografier och innehållet i arkivet, ska förberedas.

4. Sällskapet ska delta i Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg i september. Sällskapet bör vidareutveckla det offensiva arbetet för att göra sällskapet känt, värva fler medlemmar och sprida Myrdals böcker.

5. Som ett första steg i utvecklingen mot ett alternativt kunskaps- och kulturcentrum i Varberg kommer styrelsen att arrangera ett seminarium. Detta första arrangemang kommer att ha Grekland som tema.

6. Jan Myrdalbibliotekets stora pris – Leninpriset och Jan Myrdalbibliotekets lilla pris – Robespierrepriset – skall främjas och styrelsen ska utse pristagare.

Verksamhetsplanen ansluter således till Sällskapets tidigare arbete. Vi fortsätter att jobba på med ett långsiktigt perspektiv samtidigt som vi försöker prova nya verksamhetsformer, i detta fall seminarieverksamhet kring biblioteket. Det har sitt upphov i Roy Anderssons förslag om att göra biblioteket till ett intellektuellt centrum.

 

Budget och pengar

Stämman antog också en budget som omsluter 170 000 kronor. Det är en minskning jämfört med föregående år. På intäktssidan utgår vi ifrån föregående års nivå på medlemsavgifter och enskilda bidrag. Varje ökning av bidragen eller antalet medlemmar innebär således ett efterlängtat tillskott.

På utgiftssidan ska vi försöka dra ner på bibliotekets driftskostnader genom att ha färre arbetspass. Vi räknar med att övergången till skanningen kommer att ta viss tid och innebär att vi kan skära ner på antalet arbetspass. Det gör att vi kan hålla nere reskostnaderna och framförallt vill styrelsen satsa mer på att få med fler frivilliga från västra och södra Sverige vars reskostnader är låga.

Styrelsen ställs dock inför två utgiftsposter som måste lösas under året. Det kommer att krävas investeringar i teknisk/digital utrustning för skanningsarbetet och för att förbättra nätverket i biblioteket. Genom att Jan Myrdal sagt upp hyresavtalet och inte längre betalar hyra på Snidaregatan omvandlas Sällskapets hyreskostnader från 5000:-/mån. till 12 000:-/mån. Hur detta ska hanteras blir en av styrelsens viktigaste uppgifter under året.

 

2

Förhållandet till Jan Myrdal

I januari 2016 uppstod en konflikt mellan styrelsen och Jan Myrdal. Jan hade invändningar mot styrelsens val av Leninpristagare och kritiserade offentligt (nätet) både styrelsen och pristagaren. Det fick till följd att pristagaren tackade nej och efter överläggningar via mejl beslöt styrelsen att utse Mikael Nyberg som i flera år varit en stark kandidat till priset.

Jan ansåg att han borde ha tillfrågats och gett sitt godkännande och för att slippa bli förknippad med styrelsens framtida beslut i prisfrågan föreslog han att priset skulle döpas om till Jan Myrdalbibliotekets pris. Detta accepterade styrelsen.

Jan förde dock diskussionen vidare både i mejl till styrelsen och till andra och offentligt (intervjuer i Hallands Nyheter). Jan menade att alla beslut borde tas i samråd och om vi där inte omedelbart var överens, så skulle diskussionen fortsätta och efter en sådan skulle vi gemensamt komma fram till en hållning, som motsvarade Jans ursprungliga. Till slut handlade det inte bara om prisfrågan utan alla beslut som Sällskapets styrelse fattade.

Jan har också ansett sig oinformerad om styrelsens beslut och planer. Han har formulerat en rad förslag som utvecklats till krav på vissa styrelsebeslut. Han har också riktat anklagelser mot styrelsen för ”mobbning” och i sin skrivelse till stämmodeltagarna antytt att styrelsen aktivt bekämpar hans arbete och kräver att han ändrar sina ord.

Hur ser styrelsen på detta?

En del medlemmar i Sällskapet har fått Jans mejl, läst intervjuer och tagit del av diskussioner på nätet. I samband med stämman distribuerade Jan ett brev till stämmodeltagarna och i samband med den framförde han också muntlig kritik mot styrelsen. Andra medlemmar har kanske inte hört talas om att det finns en konflikt, men för att förebygga ryktesspridning och klargör en del frågor har styrelsen beslutat att behandla frågorna i ett nyhetsbrev till alla medlemmar.

 

Prisfrågan

Styrelsen har lagt ner ett stort arbete på att genomföra beslutade verksamhetsplaner till vilket främst hör biblioteket och att sprida Jans böcker och ge honom en plattform i möjliga forum, till exempel på bokmässor, via bokbord vid allmänna tillställningar, men också via Sällskapets hemsida där hans texter publicerats och där det är möjligt att köpa hans verk (och Gun Kessles grafik). Hans professionella relationer med redaktioner, förlag eller andra medier där han kan tänkas eller önskar publicera sig är dock en fråga mellan dem. Det kan inte Sällskapet styrelse lägga sig i eller fatta beslut om. Om detta är Jan inte överens, då han menar att den eller de som tackar nej till att publicera hans texter inte kan komma ifråga för något av priserna, oavsett vad de i övrigt har uträttat.

Styrelsen anser att det är de nominerade pristagarnas gärningar som ska belönas, inte deras yrkesmässiga relationer med Jan.

Jan har vid flera tillfällen, långt före denna konflikt, påpekat att det kan vara ett problem med ett Sällskap för en levande författare. Den problematiken har styrelsen, oavsett sammansättning, varit medveten om alltsedan Sällskapet bildades och stadgarna utformades. Det var just därför stadgarna skrevs så att det skulle finnas en boskillnad mellan Jan och Sällskapet vad gäller hur arbetet skulle utformas och vem som skulle fatta besluten.

Stadgarnas paragraf 1 första stycket uttrycker att Sällskapet ska ”främja de litterära och kulturella målsättningar som Jan Myrdal formulerat under många år som skriftställare och kulturarbetare”.

I samma paragraf andra stycket sägs ”att medverka till att sprida och översätta hans stora produktion”, och i tredje stycket ”att göra hans liv och gärning välbekant”.

Ingenstans står det att Sällskapet ska företräda Jan Myrdal eller stå på hans sida i eventuella konflikter som rör hans förhållande till andra, till exempel medier. Det är hans ”litterära och kulturella målsättningar” (refraktära anda om man så vill) som Sällskapet vill ”medverka till att sprida”, inte varje enskild text eller åsikt. Just därför lägger styrelsen stor vikt vid att försöka ge Jan en plattform i de stora sammanhangen där han får möte en bred publik, som Bok- och biblioteksmässan, trots att detta är en av de enskilt största utgiftsposterna för Sällskapet.

I stadgarnas paragraf 2 femte stycket står det att Sällskapet ska ”medverka vid de i Varberg instiftade Jan Myrdals stora pris – Leninpriset som årligen utdelas till en författare, journalist eller kulturarbetare vars verk har frändskap med Jan Myrdals verk och dess anda eller till person eller personer som förtjänstfullt bidragit till att skapa kunskap och förståelse för Jan Myrdals liv och författargärning samt Jan Myrdals lilla pris – Robespierrepriset som årligen utdelas till en ung skribent eller konstnär som arbetar i Jan Myrdals kritiska anda.”

Ordet ”medverka” är viktigt. Det är inte Sällskapet som instiftat priserna eller står för prissummorna. Instiftaren är en privatperson som har gett Sällskapets styrelse möjlighet att fatta beslut om priset, inte Jan Myrdal.

I paragraf 5.3 sjunde stycket står att styrelsen ska ”årligen i enlighet med Sällskapets ändamål enligt avsnitt 2 femte punkten utse person eller personer till pristagare av Jan Myrdals stora pris – Leninpriset samt Jan Myrdals lilla pris – Robespierrepriset”.

Stadgarna är alltså entydiga. Det är styrelsen som fattar beslut om priserna.

Naturligtvis kan stadgar ändras. För det krävs dock att en motion till årsstämman inlämnas i föreskriven tid och att likalydande beslut fattas på två på varandra följande årsstämmor.

Om denna beslutsordning har Jan varit fullkomligt överens fram till januari 2016. Han har vid flerfaldiga tillfällen, till exempel i tal till pristagare, framhållit att han inte deltagit i beslutet, att styrelsen arbetat självständigt och utan hans påverkan. Detta har han, liksom styrelsen, sett som en styrka, något att lyfta fram för att visa att styrelsen inte är några eftersägare till honom eller, som det ibland antyds i medierna, ”okritiska Myrdalanhängare”. Och visst har denna ordning bidragit till att ge Sällskapet respekt. Styrelsen anser det avgörande för Sällskapets framtid att denna hållning består och hoppas att Jan återvänder till sin tidigare ståndpunkt i frågan.

I enlighet med denna ordning har inte Jan informerats om vilka prisnominerade som styrelsen diskuterade och valde mellan. Detta för att inte fresta till påverkan. Inte heller detta har det rått någon oenighet om före januari 2016. Jan har alltid respekterat styrelsens beslut. Men styrelsen har klargjort för Jan att han kan bli informerad om vilka som är nominerade till priserna och som förekommer i styrelsens diskussion.

Nu har det som först var ett krav på att Jan ville bli informerad och tillfrågad utvecklats till ett krav på vetorätt, ja i praktiken skaffade han sig vetorätt genom att han via sina offentliga angrepp på en tilltänkt pristagare fick denna att tacka nej.

Här finns konfliktens kärna och upprinnelse. Styrelsen kan naturligtvis inte gå förbi stadgarna, det vore inte bara juridiskt fel utan också ett politiskt misstag. Stadgar har sin viktigaste uppgift i konfliktsituationer, de reglerar hur problem ska hanteras. Visar man inte respekt för stadgarna faller organisationen ohjälpligt isär.

 

Ekonomifrågor

Sällskapet har som de flesta andra organisationer av folkrörelsetyp en begränsad ekonomi. Det är ingen hemlighet att organisationen är beroende av de ekonomiska insatser Lasse Diding gjort och gör (och för biblioteksfonden Henning Mankell). Ja, flytten av biblioteket till Varberg, erbjudandet till Jan att bo i en lägenhet mitt inne i biblioteket och iordningställandet av det 500 kvadratmeter stora stenhuset för att det skulle kunna användas som bibliotek vore inte möjligt utan Lasse Didings ekonomiska insatser. Inte heller skulle katalogiseringsprojektet kunnat genomföras utan honom. Det alternativ som fanns var att Jan bodde kvar i Skinnskatteberg med biblioteket och att förberedelser gjordes för att kunna inrätta ett gästhem för författare, forskare, journalister etc. Men styrelsen fann det svårt att både hitta medel för underhållet av fastigheterna, för att sköta biblioteket i framtiden och klara den dagliga tillsynen av husen långt ute på landsbygden. Det var då Lasse erbjöd styrelsen den lösning vi nu har i Varberg. Något alla tog emot med stor tacksamhet.

Det är den verklighet Sällskapet lever i. Samtidigt strävar styrelsen efter att minska beroendet, vi vet ju att alla dagar har ett slut, och har därför bedrivit ett aktivt insamlingsarbete under hela Sällskapets tillvaro.

Via hemsidan har styrelsen uppmanat till ekonomiska bidrag, till exempel via autogiro. Den vägen kommer det in ett icke oansenligt belopp varje år. Pengar samlas in vid alla Sällskapets arrangemang (6 800:- vid senaste prisutdelningen), det säljs affischer med bilder från Pariskommunen på mässor och möten och via hemsidan. Och naturligtvis utgör medlemsavgiften en ansenlig del av intäkterna.

Genom inbladningar av flygblad och inbetalningskort i tidningar som Folket i Bild/Kulturfront och Proletären har nya medlemmar och ekonomiska bidrag tillkommit.

Under flera års tid undersökte styrelsen ett antal offentliga finansieringskällor för biblioteket och verksamheten där. Det var alltifrån Svenska Akademin till Riksbankens jubileumsfond och några andra tänkbara finansieringskällor. Intresset var obefintligt.

Det pågår således ett kontinuerligt ekonomiarbete för att stärka ekonomin. Men det är naturligtvis alldeles otillräckligt. För att investera i en utbyggnad av de digitala arbetsredskapen i biblioteken behövs mycket pengar. Genom att Jan sagt upp sitt hyreskontrakt blir Sällskapets (subventionerade) hyra för Snidaregatan en mycket tung börda. Den nyvalda styrelsen står därför inför stora arbetsuppgifter på detta område. Men samtidigt måste vi inse de begränsningar vi har. Sällskapets medelålder är mycket hög, det är inte så många som kan eller orkar lägga ner all den tid som skulle behövas. Många delar sitt medlemskap i Sällskapet med många andra intressen. Vi måste därför rätta mun efter matsäcken.

Jan har föreslagit en stor insamlingskampanj efter mönster från den gamla Norrskensflammans ”Tusen fasta viljor”. Den kampanjen byggde på att folk förband sig att betala en fast summa i månaden till tidningen. I sak inte annorlunda än det många redan idag gör; betalar en fast summa i månaden via autogiro. Kan vi få fler att förbinda sig att betala en månadssumma är det utmärkt, men med tanke på att många medlemmar är ”fattigpensionärer” kan vi inte ha alltför höga målsättningar. Det är dock en metod som är värd att satsa på. Många bäckar små…

Jan har också i detta sammanhang argumenterat för att de som förbinder sig för en viss summa ska erhålla en gåva från Sällskapet, ett visst belopp ska ge en bok, ett annat belopp ett opublicerat manuskript, ett tredje en nyskriven text etc. efter en viss skala beroende på skänkt belopp.

Alla idéer som kan ge inkomster är bra. Vi vet inte hur många som skulle nappa på det men inser att det under alla omständigheter kräver en icke obetydlig administration. Det är tveksamt om Sällskapet har de resurserna. Med tanke på de höga kostnaderna för postförsändelser kan man också anta att en ansenlig del av det skänkta beloppet skulle hamna hos PostNord. Men styrelsen kommer att diskutera förslaget på kommande möte.

Många av medlemmarna i Sällskapet har ägnat en stor del av sitt politiska liv åt att samla in pengar till tidningar och till politisk verksamhet. Det finns en stor erfarenhetsbank, men också en insikt om vilket tungt och tidskrävande arbete det är. Styrelsen är naturligtvis beredd att diskutera alla goda förslag och fundera på vad som är realistiskt att genomföra för en organisation av Sällskapets typ.

 

Styrelserutiner

I detta sammanhang kan det vara på sin plats att kommentera Jans kritik mot styrelsen för att han aldrig får några svar på sina förslag och inte hålls informerad om vad styrelsen beslutar.

Vad gäller besluten har han aldrig undanhållits någonting. Han har meddelats alla beslut som på något sätt berört honom och därutöver fått rapporter av styrelsemedlemmar som arbetat i biblioteket och via mejl. Det finns inga hemligheter, inga konspirationer.

Men styrelsen sitter inte samlad varje dag. Under förra verksamhetsåret hade styrelsen fem protokollförda möten (varav ett var en sista förberedelse för stämman och ett konstituerande möte dagen efter stämman, i praktiken alltså tre möten) vilket följde den norm som Sällskapet alltid haft. Vid några mycket akuta tillfällen har styrelsen fattat beslut via mejl och besluten protokollförts i efterhand.

De frågor som inte ”brinner i knutarna” samlas därför ihop och behandlas på ordinarie möte. Så är det till exempel med alla de förslag där Jan säger sig inte fått något svar från styrelsen, till exempel om ekonomin (tusen fasta viljor). Eftersom verksamheten inte står och faller med dem kommer de att behandlas på kommande möte. Om Jan vill utveckla sina förslag välkomnas det av styrelsen.

 

Stiftelseförslaget

Sällskapet är uppbyggt efter svensk folkrörelsemodell med stadgar, styrelse, protokoll och revisorer och med en fastlagd arbetsordning. Det är en medlemsstyrd organisation. Det är en modell Jan brukar hylla.

I mejl och i en skrivelse till årets stämmodeltagare föreslår Jan att biblioteket ska omvandlas till en stiftelse. Enligt lagen om tillsyn av stiftelser (1929:116) i lydelse enligt SFS 1995:6 föreligger ingen anmälningsplikt till Konungens befallningshavande för stiftelse som är anförtrodd åt ideell förening eller annat samfund.

I den mån den stiftelse Jan åsyftar skulle anförtros åt Sällskapet innebär förslaget endast att det skapas två olika organisationer. Den enda förändringen skulle bli att arbetet blev mer tungrott. Men det kan antas att Jan menar en fristående stiftelse som självständigt fattar beslut om biblioteket (vi ska inte här ge oss in på alla de juridiska undantagen och förbehållen runt stiftelser) och lever sitt eget liv. Det skulle få två omedelbara konsekvenser:

  • En sådan stiftelse skulle stå under Konungens befallningshavares (länsstyrelsens) tillsyn, vilket bland annat innebär rapportplikt till länsstyrelsen och en del andra förpliktelser

  • Det skulle vara ett brott mot den folkrörelsetanke Jan brukar förespråka.

En stiftelse är nästan att betrakta som själva motsatsen till folkrörelsearbete. I den har inga medlemmar insyn, det förekommer inga verksamhetsberättelser till en årsstämma för medlemmar och det är svårt att se på vilket sätt styrelsen i en stiftelse bättre skulle kunna hantera biblioteksarbetet. Det skulle inte heller förändra de ekonomiska förutsättningarna. Naturligtvis kommer styrelsen att diskutera frågan, men även här gäller att det krävs en motion som antas av två på varandra följande årsstämmor.

Styrelsen menar att det framgångsrika arbete som hittills bedrivits visar att folkrörelsetanken lever och är den bästa vägen att slå vakt om biblioteket och arkivet. En stiftelse för biblioteket skulle halshugga Sällskapet, till vems fördel?

 

Vaktmästeri m.m.

Jan har väckt en rad andra förslag som han anser att styrelsen ska godta. Till dem hör frågan om en vaktmästeriverksamhet med ständig bemanning genom frivilliga insatser, till exempel en vecka i taget året om.

Ett vaktmästeri behövs. Styrelsen har redan tidigare diskuterat denna fråga i syfte att hitta en realistisk och genomförbar lösning. Naturligtvis ska hans förslag övervägas på kommande styrelsemöte.

Jan har också väckt frågor om försäkringar och säkerhetsfrågor. Även dessa frågor har funnits på styrelsens bord. Frågan om försäkring utreddes av styrelsen för flera år sedan och slutsatsen var att kostnaderna med råge skulle överträffa vad Sällskapet skulle kunna vinna. I den mån böcker förstörs i till exempel en brand eller vid ett attentat, unika eller andra, får vi inte tillbaka dem. Det värde de representerar kan inte mätas i pengar.

Styrelsen har låtit en säkerhetskonsult granska vilka åtgärder som bör vidtas. Förstärkta dörrar/lås och timers vid spisarna i köken tillhörde de viktigaste föreslagna åtgärderna. Därutöver beslöt styrelsen begära in offerter på kostnaden för att sätta in pansarglas. Denna fråga kommer att följas upp under våren.

 

Hyresfrågan

Under hösten 2015 sade Jan upp sitt hyreskontrakt på Snidaregatan där han bott sedan flytten 2012. Han har varit överens med styrelsen om hyran och hyresvillkoren. Jan meddelade att han avsåg att flytta till Fagersta och betala hyra där. Styrelsen godtog uppsägningen.

I slutet av oktober 2015 reste Jan således till Fagersta, men återkom efter några veckor till Snidaregatan i samband med invigningen av biblioteket. Han fortsatte därefter att bo på Snidaregatan så som han gjort sedan 2012, men utan att betala hyra.

När styrelsen efter några månader uppmärksammade att hans boende föreföll vara permanent, och föreslog att de gamla villkoren skulle gälla, ville Jan inte godta detta. Han ansåg att eftersom han skrivit sig i Fagersta bodde han där.

Denna fråga är för närvarande inte löst. Konflikten består. Styrelsen har beslutat

att i den mån Jan Myrdal bor permanent på Snidaregatan ska hyra utgå med 7 000:-/mån

att han självklart kan bo och arbeta hyresfritt på Snidaregatan så länge det inte tar formen av permanentboende

Styrelsen anser att det är en rimlig hållning. Jan kan komma och gå som han vill och arbeta i biblioteket när han önskar utan att betala hyra. Om han bosätter sig permanent på Snidaregatan, men föredrar att betala hyra i Fagersta uppstår en situation som styrelsen inte anser är rimlig.

 

På talefot

Sammanfattningsvis är det viktigt att än en gång understryka nödvändigheten av boskillnad mellan Sällskapet och Jan Myrdal som person. Sällskapet fattar beslut enligt sina stadgar. Jan Myrdal deltar inte i dem.

Frågor som rör privatpersonerna Jan Myrdal och Lasse Diding är en fråga mellan dem. Lasse Diding har tillstått att han använt burdusa formuleringar och uttryck i sin diskussion med Jan. Han har gjort självkritik och bett Jan om ursäkt, som dock denne inte velat ta emot. Sällskapets styrelse är inte inblandad i deras kontroverser och har aldrig tagit ställning (eller fått möjlighet att ta ställning) till frågor som ligger utanför Sällskapets beslutsområde. Även här är boskillnaden viktig. Men naturligtvis inser styrelsen att deras meningsutbyte också drabbar Sällskapet.

Styrelsen strävar därför efter bästa förmåga efter ett dämpat samtalsklimat och slut på anklagelser. Styrelsen anser att vägen framåt går genom fortsatt arbete i enlighet med stadgarna och efter den folkrörelsemodell som visat sig så framgångsrik. De kommande styrelsemötena kommer därför att präglas av konstruktiva diskussioner om de investeringar som bör göras i ny utrustning och hur medel till dem ska införskaffas. Biblioteks- och arkivarbetet fortsätter som tidigare och Sällskapet förbereder deltagandet på hösten bok- och biblioteksmässa.

Styrelsen vinnlägger sig om att komma på talefot med Jan, både för att klargöra motsättningarna och sträva efter att lösa dem på bästa sätt. Styrelsen hoppas att Jan har samma inställning, det krävs två parter för ett samtal, och ser fram emot att få utveckla Sällskapets arbete i samarbete med honom.

 

3

Vernissage och boksläpp

Söndagen den 8 maj öppnar Litografiska museet en utställning av unika bilder från Pariskommunen 1870-1871. Jan Myrdal och Gun Kessle samlade under många år bilder från denna dramatiska tid. Samlingen som består av över 400 bilder har donerats till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Nu visas de i en specialutställning samtidigt som boken När gatan tog mediemakt publiceras på Celanders förlag.

Boken släpps för första gången på vernissagen i Litografiska museet och Jan Myrdal kommer att medverka.

Med allmänna kommunikationer åker man med pendeltåg från Stockholms Central till Huddinge station. Buss 709 mot Länna handelsplats går ända upp till Sundby Gård. Följ skyltarna. Restid från Stockholm ca 35 min.

Med bil tar man länsväg 226 mot Huddinge Centrum och svänger till höger länsväg på 259 mot Haninge och Gladö. Efter ca 6 km tar man av till vänster mot Sundby Gård.

De finns också en cykelväg från Huddinge Centrum.

Den som kommer från Haninge åker länsväg 259 mot Huddinge. Det går också att åka buss 865 från Handenterminalen mot Skärholmen som har hållplats vid avfarten till Sundby gård. Från hållplatsen är det en promenad på cirka 700 meter.

Läs mer om Litografiska museet och utställningen:

http://www.litografiskamuseet.se

Det här är ett gyllene tillfälle för alla medlemmar i Stockholmstrakten att se en unik utställning och få tillfälle att köpa en bok där Jan presenterar bilderna och berättar om Pariskommunen och den bildsyn som bilderna är exempel på. I boken medverkar också Hans Larsson från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och Jan af Bursén från Litografiska museet.

När gatan tog mediemakt är årsbok i Arbetarrörelsens kulturhistoriska sällskap.

 

Styrelsen i Jan Myrdalsällskapet

♦ ♦ ♦

Grälet mellan Jan Myrdal och Lasse Diding har skapat andra återklanger än de motsättningar som i sak uppstått mellan Myrdal och styrelsen. I försök att få stöd har Myrdal fört ut sin vånda utanför styrelsen och sällskapet. Den som är intresserad av att läsa ett resultat av detta kan läsa en "Varning för Diding!" som översättaren, journalisten och författaren Stefan Lindgren infört på sin hemsida 8dagar.com.

Varningen präglas av okunnighet i beskrivningen av många aspekter i motsättningarna, men den kan läsas här.