Debatt om Myrdals text "Förintelseförnekelse"

Skriftställningen "Förintelseförnekelse" i FiB/K: aprilnummer har kritiserats av Juliusz Brzezinski på FiB:K:s hemsida,
Nedan följer såväl Brzezinskis inlägg som Myrdals svar. 
Jan Myrdal föreslår att alla tre artiklarna trycks upp och används som studiematerial bland ungdomar, som ett alternativ till den bild som ges av "Levande historia".

Juliusz Brzezinskis artikel:

I aprilnumret av "Folket i Bild" skriver Jan Myrdal om "Förintelseförnekelse". I första stycket konstaterar han att "ordvalet "förintelsen" är en historisk lögn" och kort därefter motiverar: "lögnen ligger ... i ordets bestämda form: Förintelsen och konkret i skrivningen som om det rörde ett "folkmord   på framför allt  judar som ägde rum under andra världskriget"."

Myrdals teser i artikeln liknar i allt väsentligt den linje som man  känner igen från skrifter av flera andra historierevisionister och förintelseförnekare som t.ex. Robert Faurisson. Det finns dock en  del särdrag relaterade till Myrdals kommunistiska rötter. Han skriver:

"Hitlertyskland genomförde inför och under kriget massmord på kommunister och andra politiska motståndare. Kommissarieordern till exempel. Men därtill på etnisk grund beslutade folkmord."

Alltså är "kommissarieordern" (se länken nedan) ett exempel på ett massmord. Jan Myrdal vill övertyga läsaren att ett av nazisternas huvudsyften var förintelsen av kommunister. Folkmord på etniska grunder var "bara" ett komplement. En fotokopia av "kommissarieordern" bifogas hans artikel och förklaras med en bildtext som refererar till kommunister och 30 miljoner slaver som skulle förintas. Fotokopians syfte är troligen att "dokumentera" Myrdals "alternativa fakta" om att judar inte alls var centrala i nazisternas utrotningsplaner.

Det är helt klart att antalet kommunistiska funktionärer i Sovjetunionen som innehade kommissarieposter (s.k. "politruker") var av naturliga skäl relativt litet. Dessutom upphävdes "kommissarieordern" (som informerade befälhavare i tyska armén om att politiska kommissarier skulle avrättas och inte behandlas som krigsfångar) ett knappt år senare (den 6 maj 1942 alltså tidigare än det datum som uppges i bildtexten, vilket är en faktamanipulation i Myrdals text). Trots att bildtexten hänvisar till 30 miljoner slaver som skulle förintas nämns inte slaver i detta dokument en enda gång.

När det gäller denna tes så vet troligen Myrdal mycket väl att även om tyskarna betraktade slaver som underlägsna accepterade de gärna samarbete med dem (i Bulgarien, Slovakien, Kroatien, Ukraina) för att inte nämna vikten av användningen av slaver som arbetskraft i den tyska krigsansträngningen. Även om tyskarna planerade utrotning av slaver så hann de inte att förvandla sina planer till den industriella utrotning  som användes för att mörda judar. Detta hindrar inte Myrdal att konstatera följande:

"Att felaktigt göra judarna till de huvudsakliga offren är dock  inte oskyldigt faktaslarv. Det används medvetet för att propagandistiskt rättfärdiga statens Israel ursprungliga och pågående brott mot det palestinska folket."

Efter detta rent antisemitiska utfallet (enligt gängse definitioner av antisemitism nämns bland flera andra kriterier "Accusing the Jews as a people, or Israel as a state, of inventing or exaggerating the Holocaust." (se EUMC WORKING DEFINITION OF ANTISEMITISM) konstaterar Myrdal: "Men den bestämda formen av förintelsen är politiskt lögn också på ett allvarligare sätt."

Myrdal fortsätter med allt möjligt från conquistadorernas frammarsch på andra sidan av jordklotet på 1500-talet, genom olika krig och konflikter på 1800-talet, den bengaliska svälten 1943 och japanska krigsbrott i Asien, till att konstatera att "detta användandet av bestämd form ("förintelsen") förfalskar kolonialismens och imperialismens historia". Detta leder Myrdal till slutsatsen att 

"Hitlertyskland fortsatte denna kolonialismens och imperialismens normala och brottsliga folkmordspolitik."

"Men inte ens när det gäller antalet avlivade skiljer sig Hitlertyska mördarna från de andra."

Här än en gång gör sig Myrdal skyldig till en antisemitisk formulering - han förminskar, degraderar och jämställer Holocaust  med andra brott i historien ("Denying the fact, scope, mechanisms (e.g. gas chambers) or intentionality of the genocide of the Jewish people at the hands of National Socialist Germany and its supporters and accomplices during World War II (the Holocaust)").

Enligt Myrdal har "imperialister och kolonisatörer"  "avlivat" - på liknande grunder, lika  många och på liknande sätt.

Myrdals hållning är inget nytt, men det förvånande är att han går längre än en av huvudförövarna Heinrich Himmler som i sitt omskrivna tal den 4 oktober 1943 i Poznań (då Posen) kallade förintelsen av judar som "ett blad i vår historia som aldrig har skrivits och aldrig kommer att skrivas" (se länk nedan).

I januari i år sa FNs generalsekreterare Antonio Guterres (se länken): “... the Holocaust was the culmination of millennia of hatred, scapegoating and discrimination targeting the Jews, what we now call anti-Semitism...”

I en av sina senaste artiklar skriver Jan Myrdal att "den allmänna vänstern famlar kring i skenfrågor". I Folket i Bild ger han ett exempel på en riktig fråga  som sysselsätter riktiga vänsteraktivister som han - historierevisionism och uppvigling till antisemitism.

Länkar:

1. "Richtlinien für die Behandlung politischer Kommissare" från den 6 Juni 1941 

2. Heinrich Himmlers tal

3. António Guterres tal januari 2017 

Juliusz Brzezinski

Publicerad 2017-05-02. Länk till originaltexten: http://fib.se/article/myrdal-foerminskar-och-degraderar-holocaust

 

Jan Myrdals svar:

Jag har all förståelse för att Juliusz Brzezinski känner stark upprördhet. Han har varit med om något fasansfullt. Om vilket han kan vittna. Det Hitlertyska på etniska grunder genomförda massmordet på judar under Andra Världskriget var ett ohyggligt brott.

Det var i Sverige många som inte ville tro på det när vi för sjuttiofyra år sedan började rapportera om det. När det som blev Förbundsrepubliken Tyskland gjordes till en del av Väst och så småningom togs in i dess militärpakt blev tigandet om dessa brott allmännare. Många för mördandet ansvariga militärer, administratörer, diplomater, jurister och publicister (de kapitalister som utnyttjade koncentrationslägerfångar inte minst) satt kvar på sina poster i Västtyskland eller rentvättades, fick vad som efter tvättmedlet Persil kallades en "Persilschein". Ännu 1955 när jag ledde en delegation till Auschwitz vågade inget av de erkända förlagen ge ut den brittiska krigsförbrytaråklagaren Lord Russel av Liverpools Hakkorsets Gissel, Det blev det lilla Arbetarkultur som gjorde det. Först decenniet därefter när de ansvariga förbrytarna i väst börjat dö undan blev det möjligt ta upp deras brott i Förbundsrepubliken (därmed även i Sverige.

Något förnekande eller någon degradering av det folkmordet har från vår sida aldrig förekommit. Vad vi sagt är att detta massmord varken var det enda eller det största under Andra världskriget och än mindre i historien. Ordvalet "förintelsen" är alltså felaktigt och används för dunkla politiska syften. Det används som legitimation för staten Israels grundande, fördrivande av Palestinas folk och den ännu pågående stölden av dess jord. Detta skall jag åter som 1948 och 1967 ta upp. De judar jag kände och arbetade med före 1948 var medvetna antisionister. Bakgrunden till  det koloniala projektet Israel - som det skamliga stormaktsspelet, den virulenta nationalistiska polska antisemitism som vägrade låta judar (som då fanns i läger för "displaced persons") återvända - är nog mindre känt för den unga generationen i dag.

Till detta kommer att ordvalet "förintelsen" just används för och av det  falskspelande svenska sanningsministeriet "Levande Historia". Då det utnyttjar skolan är det nödvändigt att en yngre generation skaffar sig kunskaper för att som elever i skolklassen kunna ta upp en kamp för historisk sanning på de lektioner där lärare fått i uppdrag att sprida "Levande Historias" oriktiga och tjänande historieskrivning.

Ett led i detta kan vara att lokalt trycka upp och använda dessa tre artiklar i Folket i Bild/Kulturfront. Jag vill därför göra två förtydliganden.

Rätt skrivning om de japanska folkmorden är: "...den japanska kejserliga imperialismens samtidiga folkmord" Ty det ord "större" jag använde kunde öppna för en enbart skadlig sifferexersis.

Jag förklarade - av brist på plats - inte "kommissarieordern" närmare. .Det viktiga med att ta fram den var att visa på den skillnad Hitlertyskland gjorde mellan västallierade och sovjetiska krigsfångar. De västliga behandlades i stort enligt "krigets lagar". De sovjetiska icke.​

Jan Myrdal