Tre viktiga frågor om det pågående kriget

 

1) Det humanitära ingripandet.
2) Profiten driver.
3) Terror.

Här och nu diskuterar jag inte de ekonomiskt/politiska krafter vilka styrt att Sverige som stat inte längre har ett nationellt försvar utan - ungefär som ett korrupt tyskt småfurstendöme på sjuttonhundratalet - blott soldnärer som ställs till stormaktsförfogande.

Inte heller diskuterar jag krigsförloppet även om allt tyder på att den nu hjälplöse högste krigsherren - Förenta staternas president xxObama - leder sina underställda trupper av olika nationalitet mot ett liknande slags snöpliga och blodiga politiskt/militära nederlag som de brittiska befälhavarna gjorde i de tre första Afghankrigen och de sovjetiska i det fjärde.

Men för att effektivt kunna driva kravet att de svenska trupperna skall tas hem från det pågående femte afghankriget finns vissa principiella frågor att diskutera. Jag tar nu upp tre.

Det omöjliga valet

8 oktober 2010
Om de så kallat rödgröna inför valet i Sverige 2010 tydligt sagt väljarna att de inte skulle låta sig förlamas av budgettak och liknande borgerligt diktat utan att de i praktiken skulle avskaffa den nu nioprocentiga arbetslösheten då skulle de vunnit en brakseger vad än folk kunde tycka om Mona och Ohly som personer.

Jan Myrdalsällskapet kommer även i år att ha en monter på bok- och biblioteksmässan i Göteborg 23-26 september. Det blir också olika scenprogram och ett miniseminarium där litteraturvetaren och sällskapets ordförande Cecilia Cervin, journalisten och författaren Jan Guillou, Jan Myrdal, poeten Peter Curman och 2010 års mottagare av Jan Myrdals stora pris - Leninpriset filmaren Roy Andersson medverkar.

När Jan Myrdal 2 september 2010 kom till Molde i Norge för att inbjuden tala på Björnson-festivalen om "Björnson og Nasjonstanken" fick han höra att hans närvaro gjort att en annan huvudtalare vägrade delta. Det var Bernt Hagtvet, professor i statsvetenskap vid universitetet i Oslo. Dagen innan hade han publicerat ett brev i Dagbladet med förklaringen att Myrdal är "Nordens fremste venstrefascist, folkemordsforsvarer og diktaturtilhenger". Han fick svar i Dagbladet av Edvard Hoem, författare och medlem av Bjørnsonfestivalens kunsneriske råd med "Hagtvets endelause korstog" och Hagtvet återkom med "Man diskuterer ikke dyrevern med kobraslanger".

Myrdal bjöds också in av tidningen att göra ett inlägg. Nedan finns också hans tal på Björnson-festivalen, som återges i Folket i Bild-Kulturfront.

Nu samlas gamla görsossar och medelålders nyvänster kring uppgiften att mosa Mona i tron att de så kan rädda parti och rödgrönhet. Men det är blott ömkligt. Personlighet i all ära, det sitter en person på var sak och för ögonblicket är det en Mona som bänkats uppe på sosseriet men det är inte avgörande. Politiken avgör, personer är utbytbara och tillfälliga.

Person och sak

31 augusti 2010
Med en envishet likt perseverationen hos en gammal alkoholist markerar Stockholms kulturborgarråd sin upprördhet över vad hon kallar Jan Myrdals konstnärslön. Senast talade Madeleine Sjöstedt (fp) om detta i Expressens valstuga. (Expressen 27 augusti 2010.)

Skiljovägsfråga

12 augusti 2010

Visst ges oss vägval. Vi var många generationer svenska ungdomar med författardrömmar (inte bara de med borgerlig bakgrund - även om det underlättade skolmöjligheter) som i femtonårsåldern ensamma såg ut mot det höstliga skogsbrynet och deklamerade:

”Hercules arla stod upp, en morgon, i första sin ungdom,
Fuller af ångst och twijk, huru han sitt lefwerne böria
Skulle, däraf han prijs kunde winna, med tijden, och Ära.”

På 1880-talet börjar August Palm sin agitation, det socialdemokratiska partiet grundas, Strindberg slår igenom och det så kallade moderna genombrottet når Sverige? Vad fanns årtiondena innan? En sjudande debatt i breda folkgrupper eller inkrökthet och efterblivenhet? Frågan är inte akademisk – den har betydelse om vi ska förstå hur klassmedvetande och politisk organisering växer fram. Lennart Parknäs läste en recension av Jan Myrdal och har invändningar. Jan Myrdal svarar.

Materialet är från Clarté nr 2-2010.

Mannen som dömts för barnporrinnehav på grund av japanska mangateckningar är det senaste av många offer för statliga morallagar. Nu måste barnporrlagen rivas upp, skriver Jan Myrdal i Expressen 25 juli 2010.
Sida 36 av 42