Om Mobergland

-En nödvändig läsning för den som intresserar sig för Vilhelm Mobergs utvandrarserie.

Jan Myrdal recenserar Jens Liljestrands bok Mobergland i Folket i Bild/Kulturfront nr 12-2010. Myrdal uppmanar till läsning, men har också mindre invändningar.

MobergL
Ordfront 2009

Det viktigaste att skriva om Jens Liljestrands Mobergland (Ordfront 2009) är att det är en nödvändig läsning för den som intresserar sig för Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Och de är många. Läs den! (Finns att köpa och låna och till delar utlagd på nätet.)

När det är skrivet och jag alltså gett Liljestrand den ära han är värd finns viktiga påpekanden att göra. Det första är att inkråmet - Vilhelm Mobergs liv och arbete i Förenta staterna och hur hans utvandrarserie togs emot - är värdefullt och viktigt. Men höljet kring detta läsbara och läsvärda, det nu normalt eländiga akademiska omkramet är intellektuellt onödigt och enbart störande. Dessa funderingar om övriga lokalt och västligt tongivande men i verkligheten rätt ointressant platta litteraturteoretiska studier kunde saklöst ha strukits. Det kunde Liljestrand dock inte göra om han velat nå akademiskt erkännande. Den provinsiella så kallade litteraturforskningen hålls ointressant av professorligt formella akademiska krav. Det har nu faktiskt blivit värre än när de doktorerande hade i uppgift att syna ”ackusativen hos Ågust”. Här borde några kunniga och förnuftiga yngre litteraturvetare städa.

Men det finns också något Liljestrand borde själv svara på. Vart tog Ole Edvart Rølvaag vägen? Finns verkligen ingenting i Vilhelm Mobergs papper om honom? Han dog den 5 november 1931. Alltså för just i dag 80 år sedan. Han är fortfarande mycket stor som amerikansk författare på norska språket med den klassiska invandrarromanen ”Giants in the Earth” från 1927. När Vilhelm Moberg först kom till Förenta staterna var den ”required reading” på de flesta skolor där. Det var så jag först läste den. Om man skall gradera litteratur står den faktiskt rätt högt över Vilhelm Mobergs i och för sig utmärkta verk. Rölvaag visste av egen erfarenhet med hand å plog hur det var att plöja i Dakotas jord. Nå, om Rölvaag och om försöket att skapa en stor och levande nordamerikansk litteratur på norska språket skrev jag för femton år sedan. (Skall be Jan Myrdalsällskapet på nätet lägga ut den texten: ”Exemplet Rölvaag. Invandrarförfattaren; tvärs över eller mitt emellan”.)

Jag har inte gått igenom Vilhelm Mobergs papper. Men det har Liljestrand. Finns ingenting i dem om Rölvaag? Det vore anmärkningsvärt ty ingen som skrev och intresserade sig för litteratur i Skandinavien då på trettiotalet kan ha undgått Rölvaag. Det bör undersökas både när det gäller Vilhelm Moberg och när det gäller det allmänna litteraturvetandet. Ty om det är sant att ”i vår föreställning /.../ står Karl Oskar och Kristina märkligt ensamma som representanter för den dryga miljon svenskar som utvandrade” (s. 17) då har några generationers läsning raderats.

Därtill några smärre detaljer. S. 68, om ”Det gamla riket”: ”ofta är bara personnamnen utbytta”. Mer än så. I den ”nyckel” till boken Vilhelm Moberg skickade mig är varje personnamn på verkliga förlagor utsatt. S. 124. Det finns inget skäl att stoppa in ett ”sic” efter ”Arbetarens” stavning ”Sverge”. Både stavningen Sverge och Sverige var fram till SAOL:s åttonde upplaga officiella stavningar och användes länge därefter särskilt på vänsterkant.

Boken är dock informativ och viktig. Läs den!

Här är Myrdals text om Rölvaag.