Förintelser och Förintelsen

Debatten på FiB/K:s hemsida går vidare. Margareta Zetterström skrev den 15/5 bl.a. att det var "med mycket stor olust" hon hade läst Myrdals skriftställning "Förintelseförnekelse".

Här följder Myrdals replik:

Margareta Zetterström borde inse att skillnaden mellan versalt F och gement f inte förändrar något när det gäller huruvida det nazityska förintandet av judar på fyrtiotalet vore brottsligt eller ej. Den som är antiimperialist bör därtill förstå att det inte är som en strid om antalet änglar vilka kan dansa på en nålspets att diskutera huruvida rätt ord på detta brottsliga nazityska massmord på europeiska judar under Andra Världskriget skall nämnas som förintelse eller Förintelsen. Det är en allvarlig politisk realfråga.

Förintelsen med versalt F och bestämd form när det gäller massmordet på europeiska judar innebär i klartext att skribenten (kanske dock inte alltid med klart medvetande) gör skillnad på avsiktligt massmord på européer och avsiktliga massmord på sådana som bengaler i Asien, kongoleser i Afrika, indigena i Amerika. För att bara ta tre kända exempel. Men någon sådan finns inte. Det är inte någon särskilt moralisk skillnad mellan massmord på européer och på de andra utanför vår sfär.

Att det i alla dessa fall både funnits materiella skäl till mördandet och en genomförd och allmänt spridd ideologisk propaganda för brotten är därtill tydligt. (Läs Der Stürmer eller Texas Jack.)

Men just när det gäller ordformen Förintelsen för det nazityska massmördandet av europeiska judar finns det en annan politisk dimension. Ordformen används för att trolla med truten i försvar för den koloniala invasionen av Palestina och det blodiga upprättandet av staten Israel 1948. Alltså det folkmordsbrott som på arabiska koms ihåg var 15 maj som Yawm an-Nakba, (Katastrofens dag).

Det som i den europeiska kretsen brukat kalla sig vänster har dock haft svårt att inte, av begripliga men kortsiktiga fördelar, gå i takt med den härskande klassen i dess koloniala och imperialistiska marsch. Jag var i Frankrike i början av den algeriska frihetskampen och skämdes över Frankrikes Kommunistiska Partis ynklighet och jag har ju upplevt den svenska "vänsterns" allmänna oförmåga att på allvar stå emot kolonialkrig i Afghanistan och Libyen som dess föregångare gjorde 1905 mot den svenska överklassens planerade krig mot Norge. Då sade man från ungdomsrörelsen att det kunde gå officerarna mer än illa om de gick ut i krig. Vilket hade verkan. Något sådant hörde jag denna gång från "vänster" aldrig om den svenska militära styrka som på nådigt känt uppdrag härjade i Afghanistan.

Länk till artikeln på fib.se