Förintelse: Debatten går vidare

Myrdals skriftställning "Förintelseförnekelse" har föranlett angrepp i Expressen, dels från Martin Klepke på Debatt den 10 maj, dels från Svante Weyler på Kultur den 11 maj.

Här följer Myrdals svar till dem båda, publicerat i Expressen den 16 maj. Tidningen satte rubriken "Jag ifrågasätter inte folkmordet på judar".

 

Med anledning av två texter i Expressen om mig och de Hitlertyska folkmorden för sjuttio år sedan - är det nödvändigt att återställa orden. Båda skriver som om jag ifrågasatt detta verkliga etniskt drivna Hitlertyska folkmord på judar under Andra världskriget.

Det är inte sant. Från 1942/1943 var jag inte bara medveten om detta folkmord utan talade och skrev om det. 1955 ledde jag också gruppen svenska intellektuellas besök i Auschwitz. Inte nog med det, jag delade och delar inte den liberala synen på dödsstraff och var helt överens om att skyldiga för detta massmord på judar hängdes efter Nürnbergrättegången samt i Polen och Sovjetunionen och menade att felet med det Västtyska ockupationsområde som blev Förbundsrepubliken var att så många av dessa brottsliga där - som Hans Globke - inte ställdes inför rätta och då som i öster riskerat att hängas utan fick göra stor demokratisk karriär efter att ha fått sitt "Persilschein". En liberal "gumanist" har jag aldrig varit. Men det är något annat än det Klepke och Weyler anklagar mig för.

Nå, de var just eller knappt, födda på den tiden. Men på fyrtiotalet tror jag inte att jag använde den bestämda formen Förintelsen. Ty redan då visste jag som politiskt intresserad och historieläsare att så kunde det brottet inte beskrivas. Dock Dagny Levin anklagade mig i Uppsala 1953 för att liksom övriga på min kant i Europa hålla tyst om det brittiska mördandet i Kenya. När jag tänkte efter insåg jag att hon hade rätt. 

Men det var först efter det att Gun Kessle och jag lämnade Europa för Asien jag helt tvangs byta syn. Där kunde ordet om det Hitlertyska judemorden sannerligen inte användas i bestämd form som "förintelsen" då så många jag levde med av olika härkomst varit utsatta för liknande etniskt bestämda förintelser. Om detta har jag skrivit en hel del. Liksom Sven Lindqvist gjort.

Här skulle jag kunna än en gång skriva om folkmordet på bengaler om vilket det taktiskt då tegs och ännu smusslas undan i Europa. Det trots att Churchill till skillnad från Hitler själv inte teg med sitt ansvar för massdöden. Något som sällan sägs i det anständiga Sverige. Vill man kan jag dock ge citaten.  Hade Hitler segrat i det kriget hade han med säkerhet av vår anständigt tillpassliga Akademi fått sitt litterära nobelpris så som Churchill fick sitt. Betydelsefulla hade bägges ord ju varit.

Jag kunde skriva mer. Har ju nära vänner i det Kina som utsattes för de japanska brotten (Den moraliska skillnaden mellan de Hitlerska gaserna och de japanska bakterieodlingarna är noll.)

Hitlerpatrasket gjorde i Europa vad övriga imperialister sysslat med i tvåtusen år. Men skulle det vara ursäkt? Alls icke. Någon ursäkt för det tyska massdödandet finns inte.

Den som så vill kan gå in på Jan Myrdalsällskapets hemsida och läsa såväl mina texter som Juliusz Brzezinskis motinlägg och mitt svar.

Jan Myrdal