Principiellt om tryckfrihet

I efterspelet till bråket på bokmässan 2016 om förbud/icke förbud mot tidningen Nya Tider har den ifrågasatta tidningen bett Jan Myrdal om en text i ämnet.
Artikeln har publicerats i pappersupplagan den 19 oktober. Eftersom det har börjat dyka upp åsikter om publiceringen från folk som inte har haft möjlighet att läsa texten publiceras den också här:

Med anledning av det så kallade författaruppropet mot Nya Tiders närvaro på Bokmässan skrev jag en principiell artikel om yttrande/tryckfrihet och hoten mot den svenska Tryckfrihetsförordningen. Jag utgick från en diskussion 1941 med Erik Sandberg min dåvarande klassföreståndare i Bromma Högre Allmänna Läroverk som apropå de dåvarande statliga ingreppen visade mig hur slugt förordningen underminerats ända från Gustaf III:s agerande 1774. Jag föreslår att den intresserade läser detta på Jan Myrdalsällskapets hemsida. (http://www.janmyrdalsallskapet.se/av-jan-myrdal/item/687-bokmaessouppropet-ett-principellt-skov.html) Ty den texten refuserades efter en tids betänketid och diskussion av Expressen och på studs av Aftonbladet. Vilket är kännetecknande för den nuvarande likriktningen av offentliga media i Sverige. ("Gleichschaltung", som det hette 1941.)

Med anledning av detta har Nya Tider bett mig skriva en artikel, förslagsvis om "vänsterns glidning från att vara mot USA, Nato och nykoloniala krig till att stödja dessa." Det är en viktig debatt. Men då jag vet vad exempelvis Petter Larsson i Aftonbladet och Peter Wolodarski i Dagens Nyheter kan komma att skriva om ett sådant medarbetarskap vill jag först påpeka att Nya Tider inte bara håller sig inom nuvarande Tryckfrihetsförordnings ram utan är mer balanserad än vad Dagens Nyheters ledning är nu eller var 1952. Mer än så. På nätet läser jag nu dess artikel "Al-Qaida: "Amerikanerna är på vår sida." Den ger viktiga upplysningar som inte ofta förekommer i gängse media.

Men det är nödvändigt hyfsa frågeställningen. Inte nog med att vänster i politisk mening har ett tvivelaktigt ursprung (vänsterplaceringen i franska nationalförsamlingen 1789-1791 föregicks av placeringen vänster om talmannen i brittiska underhuset under det Europeiska Sjuårskriget då England grundlade sitt imperium). Redan på sjuttiotalet påpekade jag att i svensk debatt hade vänster och höger politiskt omvandlats till vänger och hönster. Men det finns verkliga motsättningar som sedan tar sig ideologiska uttryck. Dock ytterst är det i dessa intresset som styr. Det allmänna hojtet i våra media att framgångarna för SD eller Trump eller Front National styrts av homofobi och rasism är hojt blott. (Samt ett typiskt klassförakt för de undre.) Men att de vilka sedan hundrafyrtio år eller så skulle kunnat utnyttja denna kraft på annat sätt och så vrida samhället i förnuftig riktning inte förmått detta i vårt Europa har sin förklaring.

Den tjugosjuårige Karl Marx, som Nya Tiders läsare borde ta på allvar, påpekade i "Den tyska ideologien":

Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna, d.v.s. den klass, som är den härskande materiella makten i samhället, är samtidigt dess härskande andliga makt.

Det förklarar det allmänna beteendet hos det vacklande mellanskikt av präster, lärare, publicister, konstnärer och liknande som försörjer sig på ideologiproduktion. De är pipor genom vilka makten blåser; dock till skillnad från vanliga orgelpipor individer vars fingrar kan nå klaviaturen. Låt mig ge ett par exempel.

Den 4 augusti 1914 röstade den tyska socialdemokratiska riksdagsfraktionen enhetligt efter intern omröstning för krigskrediter. Därmed fick kejsaren sitt totala politiska stöd för det stora kriget. Men de tyska socialdemokratiska ledamöterna visade dock i detta sin principiella socialism genom att inte som borgarna avsluta sessionen med att ropa "Hoch der Kaiser" utan på revolutionärt sätt ropa "Hoch der Kaiser, Volk und Vaterland". Den 4 oktober 1914 vände sig 93 ledande tyska intellektuella, nobelpristagare och professorer till världen med krigsuppropet "Till Kulturvärlden" och ledande författare som Thomas Mann eldade på krigsentusiasmen. Heinrich Mann och andra krigsmotståndare tvangs tystna. Publiceringen av hans "Undersåten" avbröts. Den kunde publiceras först i den tyska militarismens nederlag.

Vid årsskiftet 1956/1957 organiserade CIA:s "Kongress för kulturens frihet" en kallakrigskonferens för "unga nordiska författare" på hotell Malmen i Stockholm. Allt det som kan kallas litterärt svenskt femtiotal var där, var samtliga militanta i uppdragsgivarens intresse. Med undantag för Folke Isaksson, Arne Sand och jag. (Hela deltagarlistan finns i förordet till "Ett femtiotal" som jag gav ut 1972 och 1988. ) Tio år senare gick de alla - med några få undantag - i de demonstrationer jag var med om att organisera och ropade helt korrekt: "Lyndon Johnson är en galen hund".

Visst är det viktigt att söka vinna denna grupp till att agera förnuftigt. Därmed söka vrida världen rätt, ställa den på huvudet, på förnuftet, som Hegel menade. Så var det under reformation och upplysningstid och revolutionsåren 1789, 1830, 1848 och inför 1914. Så var det för oss på sextiotalet och så är det nu.

Dock ständigt veta att de allmänt utgör en vacklande hop. Ett nödvändigt instrument för att med argument söka omvandla denna hop till verklig förnuftig falang är de borgerliga friheter bourgeoisien erövrade som Sveriges Tryckfrihetsförordning av 1766 och Förenta staternas Första tillägg av 1791.

Jan Myrdal