Om ett jubilerande statsministermord

Det är mycket litet vi vet om mordet på Olof Palme som skedde för 30 år sedan, skrev Jan Myrdal i Nyhetsbanken.info 25 februari 2016.

Det gjordes ingen normal brottsutredning och Lisbet Palme avgav inget vittnesmål under rättegången och vägrade svara på frågor. Även den nya statsministern Ingvar Carlsson uttryckte sig å det besynnerligaste.

Det var just i skiftet mellan den 28 februari och den 1 mars 1986. Jag låg och läste. Såvitt jag minns var det korrekturspalterna till de noter av Sprengel till Rousseaus bekännelser som aldrig kommit ut men som Crister Enander fått fram till mig ur Bonniers arkiv. Då ringde telefonen. Det var vännen Andrés Rozental, Mexikos ambassadör. Han hade blivit uppringd av sin bror i Washington om att Olof Palme mördats. Men i svensk radio hade ingenting sagts. Andrés skulle undersöka om det var sant.

Efter en stund ringde han igen. Än hade ingenting hörts i svensk radio. Andrés hade tagit ambassadbilen och kört in i Stockholm. Det fanns inga avspärrningar. Men han hade sett mordplatsen. Det var lugnt. Inga polisuppbåd på gatorna. Han hade kört till Rosenbad men där var ingen särskild vakthållning. Vilket allt förundrade honom.

Än i dag är det bara tre saker vi vet om mordet. Dels att Olof Palme dödades. Dels att det inte gjordes en normal brottsutredning som om jag eller vilken Pettersson som helst blivit dödad i detta eller liknande gathörn. Dels att de närmast inblandade, hans hustru Lisbet Palme som stått bredvid Olof Palme när han dödades och Ingvar Carlsson som efter den döde övertog statsministerämbetet alla handlade och uttryckte sig å det besynnerligaste. Hustrun Lisbet avgav inte ens ett normalt vittnesmål om det mord hon varit vittne till. Hon vägrade. Uppträdde som en diva. Svarade inte på frågor i den rättegång som följde. Dels att den högste - och närmast självutnämnde - polisen Holmérs uppträdande inte bara var ytligt klantigt som skurkens i en tidig Chaplinfilm utan tydligt och klart inriktat på att inte finna någon verkligt skyldig.

Om det inte var ett statsmord utan bara ett tillfällighetsmord så fick det i varje fall statsbrottets följder genom dessa de närmast inblandades beteenden. Det var också genom Ingvar Carlssons politik efter Palmes död som socialdemokratins långa period som närmast statsbärande parti helt upphörde.

Särskilt förtjust var jag inte i Olof Palme varken som människa eller politiker. Vilket inte innebar att jag önskat livet ur honom. Han var i vart fall intellektuellt kunnigare och mer begåvad än brukligt bland svenska politiker. Att han ljög som politiker när han fann det taktiskt vet alla. Det är bara att på nätet ta fram vad han sade i riksdagen om IB eller om Geijeraffären och lyssna.

Att han ljög i det privata kan man lyssna på när det gällde den Harvardaffär som min syster var med om att fixa åt honom. Att han knullade vänster var inte konstigt, statistiskt sett är det vanligt i hans kretsar. Men min hustru, Gun Kessle som var mycket nära väninna med en hans älskarinna sade mig apropå henne och Palme redan innan han var död:

- Det är inte samlag Palme behöver, säger hon. Där är han inte så ivrig utan närmast pliktskyldig för att kunna få möjlighet att verkligen sitta och tala ut. Intellektuellt.

nyhetsbanken.info