Om Israel och antisemitism

Efter andra världskriget gjorde Jan Myrdal och hans vänner och kamrater skillnad mellan nazister och tyskar. Det var inte samma sak. Nu bör man göra skillnad mellan Israelkritiker och antisemiter. Det är inte heller samma sak.

I en kommentar till en artikel i Svenska Dagbladet av Willy Silberstein 4 juni 2010 om "Antisemitismen slår ut i full blom" tar Myrdal också med det faktum att han fann den av honom beundrade Ernest Hemingway "motbjudande" när han tänkte fel i denna slags fråga. Silberstein är ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism.

Av Jan Myrdal

Willy Silbersteins artikel "Antisemitismen slår ut i full blom" kan på ett sätt förstås som en begriplig reaktion. Den påminner mig om reaktioner under Andra Världskriget. Jag tog när jag kommit hem från Förenta staterna till Bromma politisk medvetenhet 1942. Många av de vänner och kamrater jag då fick var tyskar. Dock inte nazister; de var tvärtom organiserade antinazister. I folkmun var det dock "tyskarna" som begick de ohyggliga brotten. Också i Sverige kunde tyskar därför råka illa ut.

Tyvärr var detta inte bara en sammanblandning i folkmun. Den av mig beundrade Ernest Hemingway förespråkade i inledningen till "Men at War" en human tvångssterilisering efter kriget i det besegrade Tyskland: "rötterna och säden måste förintas om det någonsin skall bli varaktig fred i Europa." (Crown Publishers, New York, 1942, sid. xxiv). Detta fann jag motbjudande och var helt överens med vad jag läste av Alvah Bessie (senare en av "The Hollywod Ten") i New Masses 17 november 1942; den Hemingwayska tankegången är i sig nazistisk.

Det var viktigt att dra en tydlig skiljelinje mellan tyskar och Hitlertyskar särskilt som Goebbles sökte göra alla tyskar medansvariga. Jag läste då (och har kvar årgångarna) "Der Deutsche in Schweden". Den enklaste medlem i en av de tyskspråkiga sångföreningarna eller en av skomakarna och skräddarna på stambordet i "Loewenbräu" skulle där värvas att stå upp för Tredje Riket. Några gjorde det ännu våren 1945.

Samma gäller judar och staten Israels politik. Åtminstone från våren 1943 och framåt har många av mina vänner, kamrater, förälskelser (hustru med) varit vad som med Nürnberglagarna skulle kallats judar. Dock ingen av dem har varit knuten till den politik som formade staten Israel eller dess senare politik. Samman med mig var det på Clarté i Göteborg våren 1948 för övrigt Gunnar Heymann (i Nürnbergslagsmening heljude) som kraftigast kritiserade Sovjets politik vid staten Israels grundande.)

Att staten Israels företrädare söker skapa stöd för sin politik bland sådana som anser sig vara eller kan betecknas som judar är inte konstigare än att Tredje riket sökte värva stödpersoner bland sådana som kunde kallas tyskar eller tyskstammiga.

Att det kan förekomma en sammanblandning mellan "judar" och företrädare för staten Israels politik är tyvärr nog lika vanligt nu som det var år 1942 mellan "tyskar" och företrädare för Tredje rikets politik. Ibland kan det leda till att annars intelligenta och hedervärda personer som Hemingway uttalar sig som denna gjorde 1942. Då gäller det att precis som i "New Masses" påpeka att det blir en felaktig och rasistisk hållning.

Att det sedan med min bakgrund varit lättare för mig att ta klar ställning i dessa frågor än om jag varit insläktad i Tredje riket eller från en familjebakgrund som på ett eller annat sätt kunnat beskrivas som judisk är en annan sak. I den meningen ställde - och ställer - situationen större intellektuella krav på dem än på mig.