Skriftställning: Ett banbrytande och befriande arbete

Vintern 2013/2014 visade British Museum den första grundläggande konsthistoriska och kulturhistoriska utställningen med japanska shunga. Ukiyo-e är figurativt realistiska bilder, träsnitt mest, typiska för Edo-perioden från tidigt 1600-tal till 1860-talet. Shunga var erotiska ukiyo-e och nådde under sjuttonhundratalet stora upplagor.

Så inleder Jan Myrdal sin skriftställning i Folket i Bild/Kulturfront nr 3/2014.

Katalogen, med bidrag av de främsta japanska och internationella specialister: ”Shunga : sex and pleasure in Japanese art”. (Timothy Clark, C. Andrew Gerstle. 1959, ISBN 9780714124766, 536 sidor) säljs på Bokia för 452 kronor. Den finns på ett par bibliotek i landet. Den är oss viktig då den aktualiserar såväl konstnärliga som allmänpolitiska frågor om moral och samhälle. I Storbritannien har den utlöst diskussioner (se på nätet i t.ex The Guardian, The Independent och The Telegraph), i Sverige skrev Monica Braw i SvD 28 december 2013: ”Shunga – allt du behöver veta om sex.” Formellt fick bildseendet i ukiyo-e stor betydelse för den europeiska konsten under senare hälften av artonhundratalet. Just shunga påverkade direkt många konstnärer som Toulouse-Lautrec, Rodin, Picasso och andra.

9780714124766_200_shunga

  British Museums katalog.

 

Ett för shunga specifikt är överdimensionerade könsorgan. Det är egentligen en fråga om realism. De japanska konstnärerna tog fasta på det vi alla som haft mer än en könsrelation av erfarenhet vet men av tabuskäl inte nämner; könsorgan är lika individuella och karaktärsbärande som våra ansikten eller händer.

Robert Darnton (född 1939) har skrivit om att pornografin, det explicit erotiska, intellektuellt förberedde den kommande revolutionen i Frankrike. Detsamma kan sägas om shunga under samma tid. I båda länderna strävade en ny borgarklass till makt. I Frankrike störtades den gamla regimen, i Japan klanen Tokugawa. Bilder och texter kunde bära dubbel laddning.

I Japan blev kampen mot shunga sedan statsviktig med meiji-restaurationen, den revolution då den nygamla makten skulle öppna Japan och landet moderniseras med kapitalism. Utlandet upprördes så mycket av shunga att omställningen blev lidande. 1945 krävde också ockupationsmakten förbud mot bilder med synligt könshår. När Gun och jag första gången kom till Tokyo fanns som pornografi i bild fotohäften med helt nakna flickor på fyra till sju år. Populära bland GI. (Detta påverkade den västliga pornografi-industrin till att visa enbart helt rakade underliv – vilket nu blivit folkmode i västvärlden).Till 1986 var det förbjudet att publicera shunga och att ställa ut dem offentligt.

Anständighet har historia och funktion. Att British Museum nu bryter med ”västerländskt” tabu och använder folkligt normala ord som fitta är viktigt. ”Eppur si muove” som Gallileo sade. Det rör på sig. Reproduktionen var nödvändig även för klassamhällets bestånd. Men just det driftsliv som var reproduktionens förutsättning och som därför präglat oss alla från långt före människoblivandet skulle för samhällslugnets skull hållas anständigt undertryckt som de livmoderbärande kvinnorna själva. Vi ser det i konst och litteratur. De klövs. Under ytan det folkliga (vulgära) i skämt, sagor, berättelser, otuktiga bilder och föremål av alla de slag och högt däröver som ett tungt lock, den ädla dikten och de sköna konsterna. Men det undertryckta trängde sig upp igen. På kyrkokapitälen visade stenmästarna fram det skambelagda och 1651 lät Bernini i Santa Maria della Vittoria, Rom den heliga Teresa få orgasm inför allt kyrkofolket.

Banbrytande001

Katsukawa Shunsho (död 1792).Tolfte bladet i serien ”Dyrka en kvinnas fitta om natten”, 1788. Ett medelålders par har återställt sitt kärleksliv med ”Chomeigan”,dåtidens ”Viagra”:

Texten lyder

”Mannen:
- Hur är det? Chomeigan har en väldig verkan, tycker du inte det? Jag kan ge mitt sli i dig hela natten tills jag är helt torr.

Kvinnan:
- Sannerligen! Det bara går för mig hela tiden. Jag känner mig som om jag skall tuppa av. Ooh! Aah! Fortsätt. Jag kan inte minnas jag haft det så bra
någon gång.”

Denna överdeterminerade prydhet påverkar ännu hos oss inte bara lagar och sedvänjor utan styr även på vänsterkanten mot obehagliga föreställningar om tillåtet och förbjudet. Om detta är inte bara att säga som Friedrich Engels skrev i Der Sozialdemokrat 7 maj 1883: "Det är verkligen på tiden att åtminstone tyska arbetare vänjer sig vid att tala lika frankt om det de gör dagligen, eller nattligen, det naturliga, ofrånkomliga och exceptionellt njutningsfyllda, såsom de romanska folken gör, som Platon, Horatius, Juvenalis, Gamla Testamentet och Neue Rheinische Zeitung." Vi bör därtill minnas att den Eduard Fuchs (1870 - 1940) om vilken Walter Benjamin skrivit så insiktsfullt var såväl marxistisk politiker, majestätsbrottsligt fängslad redaktör, krigsmotståndare, en av Kominterns grundare och den som samlade och publicerade den erotiska bildens historia och stora sedehistoriska verk av Goebbles förbjudna.

Banbrytande003
Utagawa Kunisada (1788 – 1864) ”Amanojaki”, ond himmelsande som förmår vända allt. 1842. Den omvända världen som politisk Shunga.