Socialdemokratins århundrade

Till en krönika i Aftonbladet skrev Jan Myrdal en text om hur Sveriges största folkhögskolebibliotek skrotas; det är Brunnsviks bibliotek. Det sker samtidigt som den traditionsrika skolan läggs ned, fast ABF Nordöstra Storstockholm, ägaren, kallar det en flytt till Borlänge, Häggvik och Sollentuna. På brunnsvik.se nämns inte med ett ord någon flytt eller bibliotekets öde.

Myrdal drar paralleller med hanteringen av Hjalmar Brantings bibliotek och med det socialdemokratiska partiets och landets utveckling. Texten fanns i Aftonbladet 27 juli 2013, men inte i tidningens hemsida.

Hjalmar Branting redigerade. 25 öre styck kostade häftena som sedan bands i två volymer. De spreds genom fack och parti och gav arbetarrörelsens aktiva en viss bestämd politisk medvetenhet. Jag vet, morfar hörde dit. På Brunnsvik fostrades sen partiaktiven i folkhögskoleideal.

Denna ideologiska grund möjliggjorde det peralbinska folkhemsuppbygget efter krisen 1932, den försiktiga nationella politik som höll oss utanför stormaktskriget och de stora efterkrigsreformerna. Visst, det var reformism; blott kapitalismens skugga halshöggs. Men man sökte leverera vad som utlovats; jämlikhet, full sysselsättning, utbildning, hälsovård, barnomsorg, pensioner och alliansfrihet. Alla behövde inte älska sossarna men de höll löftena och därför röstade folk på partiet.
 
Socdems-rhundradeL
Ett häfte i Hjalmar Brantings skriftserie Socialdemokratins århundrade som spelade stor roll i partimedlemmarnas utbildning.

Nu är ungdomsarbetslöshet och de stora reformerna i hälsovård, åldringsvård, skola och kulturpolitik monteras ned samtidigt som Sverige blivit blott en subsidiär lydstat utan eget försvar men en som tillhandahåller legoknektar åt stormakternas imperiekrig. Det är borgarregering nu som på tjugotalet och det skall bli val igen. Visst finns partiet Socialdemokraterna. Men det är nu ett konstigt parti. Ett golem till parti eller ett parti som Strindbergs Jubal utan jag. En köbildning till onödigt högavlönade poster mer än en folkrörelse av medlemmar.

Brunnsvik med det största folkhögskolebiblioteket i landet har man gjort sig av med. I Dala-Demokraten som Aftonbladet har stått att läsa skandalen om hur böckerna, också de med antikvariatsvärde, vräkts i containrar. De skall gå till destruktion.

Den skandalen är typisk. Så gjorde partiet också med Hjalmar Brantings bibliotek. Jag vet ty jag tillbringade en stor del av min barndom och ungdom i hans lägenhet i Brantinghuset på Norrtullsgatan 3. När det var gräl och bråk hemma sov jag där under Gabriels flygel. Det var då Georgs och Rinas hem. Men allt var kvar från Hjalmar och Anna (som ännu levde). Jag läste mycket i Hjalmars böcker (med intressanta marginalanteckningar). Men jag stal inga av dem. Vilket jag borde ha gjort. Inte för min skull men för hans och för forskningens. Ty arbetarröelseidkarna lurade ut Jacob ur huset. Det skulle bli Hjalmar Brantingmuseum sade de hycklande. Men de ville blott fastighetsspekulera som de gjort med det hus på Västerlånggatan mina föräldrar lämnade partiet för att det skulle vara representationsvåning för partiordföranden. Men inte nog med det. De vräkte bort böckerna. Antikvariatsbokhandlaren i husets bottenvåning var mycket upprörd. Det var skandal.

Inte kan ett sådant parti nu som dess namne på trettiotal och fyrtiotal med reformistiska metoder göra slut på ungdomsarbetslöshet och vårdskandaler. Det är ju inget parti. Det är en golem.