Barndom - ljudbok för nedladdning

Den klassiska barndomsskildringen i författarens egen inläsning.

Med Barndom som utgavs 1982 fick den svenska litteraturen en av sina klassiska barndomsskildringar.
Jan Myrdal lägger här ut sin text, inläst av honom själv, i mp3-format för fri nedladdning.

Zip-arkivet är c:a 160 Mb, och innehåller en separat fil för varje kapitel.

Hämta här! (I Windows, högerklicka och välj "Spara mål som...")

1982 var det inte helt vanligt med ljudböcker ("kassettböcker"). Att Barndom lästes in har sin förklaring. Jan Myrdal berättar:

När jag skickat in manuskriptet till förlaget ringde Lasse Bergström och var entusiastisk.

Men sedan började besvärligheterna.

Förlaget backade plötsligt, ville blott ge en minimal upplaga. Gun och jag reste till Köpenhamn och diskuterade frågan. Beslöt oss för att då ge ut boken på eget förlag.

Vad som hänt var att Hans Göran Franck varit uppe på förlaget. Han hade hört talas om innehållet och hotade.

Hans Göran Franck hade varit clartéist och ungkommunist på fyrtiotalet. Ledande. Kom i konflikt med Takman (de anklagade varandra). Takman ställde HGF inför partidomstol för att vara polisspion. Han frikändes inte men blev heller inte fälld “Bevisen höll inte riktigt”. (Om det har jag skrivit). Då blev han socialdemokrat. Också där ledande. I Vietnamrörelsen ledande i deras “Fred i Vietnam"-rörelse.

Gunnar Myrdal var som visas också av hans reaktion mot Tingstens memoarer ytterligt stingslig. Vem som tog initiativet till kampanjen mot mig och Barndom vet jag inte. Men Hans Göran Franck blev den verkställande. Redan innan boken börjat tryckas hade man genom partiet (kvinnorörelse och fredsrörelse) larmat om den.

(Detta larm var onödigt. Boken är ju alls inte vad de skällde den för.)

Nu skulle boken inte komma ut – eller bara kunna smygas ut från förlaget (som en smygfis) samtidigt som kampanjen skulle helt svärta ner den och mig innan någon läst den.

För att boken skulle komma ut rådgjorde Gun och jag med Annika Hagström och Anders Ehnmark. De var ju våra goda vänner. Annika läste den. Blev entusiastisk. Frågade om hon fick låta Strömstedt på Expressen läsa den. Strömstedt också han entusiastisk och talade med Gerard Bonnier. Denne sade dock att förlaget med sina gamla kontakter med Gunnar inte kunde ge ut den även om han insåg att det var en litterärt värdefull bok.

För att boken skulle kunna komma förbi motståndet beslöt Gun och jag att dels publicera viktiga delar i Expressen i förväg, dels ge manuskriptet till Matts Rying för läsning. Han var då ansvarig – med ensamrätt att bestämma – för radions inlästa romaner. Matts – som var en gammal vän och kamrat – blev också han entusiastisk. Vi kom överens om att den skulle bli höstbok på radion och jag läste in.

Då gav Norstedt med sig och vågade gå in för att lansera boken på riktigt.

Vad jag gjort var alltså att ta ett “springarsprång” över Hans Göran Franck och dem som organiserade partikampanjen. Mina ord skulle nå en masspublik (Expressens och radions) innan boken var tryckt och därmed skulle man kunna bedöma dess värde. Då reste Gun och jag till Kina för att skriva reportage. Lämnade sakerna ha sin gång. Expressen tryckte. I radion läste jag och snart skulle boken komma.

Hans Göran Franck förmådde min far att söka ingripa mot Expressen. Stort larm.

Men allt detta slog fel. Visserligen gick det ut cirkulärskrivelse till de socialdemokratiska ledarskribenterna och kulturavdelningarna (Peter Curman kan berätta mer) och jag fick där skopor av skit men då publiken redan fått läsa och höra och därmed visste att boken faktiskt inte var den man från Franck och partiet hävdade blev den som bekant en framgång.

Jan Myrdal

 I skriftställningsvolymen Den trettonde 1983 finns ett avsnitt ”Kring arbetet med Barndom” som ger bakgrunden – alltifrån texten JM skrev i VI 1971 fram till diskussionen om Barndom.

 

Relaterade artiklar (efter tagg)