Arbetsplanering för år 2013

Det finns människor som blivit alldeles utmattade när de läst Jan Myrdals arbetsplanering för år 2013. "Han är ju 85 år", säger de utmattade. Så här ter sig arbetsplaneringen som Skriftställning i Folket i Bild / Kulturfront, nr 1, 2013.

Nu skall biblioteket komma i ordning i Varberg. Det är mycket stort ty det är ett nödvändigt arbetsinstrument och tar fyra våningar här i Jan Myrdalsällskapets hus . Det behövs ty när det blev bråk om vad jag skrev om Balzacs politiska uppfattning påpekade Jan Stolpe att mina kritiker inte hade kunnat finna de volymer jag hänvisade till i något allmänt svenskt bibliotek. De litade - som svenska akademiker från vänster till höger tyvärr ofta gör - på andra och tredjehandsuppgifter.

Göteborgs Stadsteater bad mig skriva till programbladet om Robespierre. Jag nämnde att han ansett det fel med en rättegång mot Ludvig XVI men ansett att denne för Frankrikes skull måste dö. För att bättre förstå hans argument tog jag ur biblioteket fram och läste om det 338-sidiga (med tre spalter och liten stil) officiella protokollet från rättegången mot marskalk Pétain 1945. Det ger mycket material  om skeendet 1935 - 1945 samt en fascinerande juridiska argumentation. Men den läsningen övertygade mig om att de kamrater som av politiska skäl våren 1945 förordat ståndrätt utan diskussion hade lika rätt som Robespierre haft i december 1792. Men få svenska akademiker arbetar på detta sätt.

UNDER DET JAG FUNDERADE på texten till Stadsteatern såg jag att en sida blivit defekt i den grundläggande Robespierreutgåva som den tidige kommunisten, "neo-Babouvisten", Albert Laponneraye gav ut 1840. Texten hade jag i andra upplagor men jag bad KB om att få en fotokopia på sidan. Det gick inte, Laponneraye fanns inte i något svenskt bibliotek. (Men till nätets fördel kan påpekas att upplagan  finns på Google. Fast hur man bekvämt kan läsa den på skärmen begriper jag inte.)

Bortsett från löpande diskussioner - och en möjlig litterär "jagbok" samt kanske en illustrerad, eller rättare bildtryfferad, upplaga av "När morgondagarna sjöng" samman med en ung konstnär, Nike Åkerberg, är det i stort fyra projekt:

1) Den skriftställningsvolym (titel ej bestämd) som Henrik Celander ger ut i tid till bokmässan.
2) Med Lennart Parknäs en katalog och utställning. "När gatan tog mediemakt", de just då censurfria flygbladen i Paris från september 1870 till maj 1871 och deras sociala betydelse. Om detta projekt har jag skrivit. Bland annat i FiB/k.
3) Marx som redaktör (titel ej fastställd). En uppläggning liknande "Vardagsord. Tidningsmannen Dickens." Alltså texter ur de tidningar för vilka Karl Marx var ansvarig. "Rheinische Zeitung" 1842, 1843. "Deutsche Brüsseler Zeitung" (de nummer där Marx och Engels tagit redaktörsmakt) 1847, 1848. "Neue Rheinische Zeitung" 1848, 1849.  Dock med skillnaden att de texter Marx - och Engels - själva skrivit inte tas med då de är lätt tillgängliga. Det kräver dels en A3-scanner och ett ABBYY frakturstilstolkare. Där måste jag ha tysk förläggare. Dietz har visat visst intresse. Men har inte åtagit sig att finansiera. Får försöka skaffa pengar och göra arbetet. Läsa sida för sida. Ta fram det som intresserar mig och så ställa samman en urvalsvolym på tyska - samt kommentar. Sedan gå till Dietz. Räknar inte med något intresse i Sverige. Jämför med "Red Star..." Jag skulle låtit förläggaren i Kolkata få engelska världsrättigheter! Då hade den funnits. Nu finns den på Sydasiatiska underkontinenten  på engelska och flera andra språk. Men utanför underkontinenten visserligen på italienska, norska, svenska och tyska men ej på engelska! Alltså är den ej allmänt tillgänglig utanför Europa och den Sydasiatiska underkontinenten!
4) "Västerns mellanskikt talar ut på analytikersoffan."  (Titeln ännu bara arbetstitel.) P. A. Skansen har kontaktat Carl Michael Edenborg på "Vertigo" som är intresserad. Men vi måste finna fram till formen.

DETTA MÅSTE JAG förklara. Två officiellt fördömda och undertryckta drömområden behärskar det individuella  fantasilivet under den erkända ytan. Mord och knull. Det går inte många minuter av vanligt tänk förrän knullföreställningar av skiftande slag åter bultar. Det gäller kvinnor som män. På det finns statistik. Också mord, våld och blod tar stor sådan inre plats. Om allt detta kan äldre katolska biktfäder vittna. För dem var det som att lyfta på locket och skåda ner i en gammal överfull avloppsbrunn.

Att dessa individuella föreställningar är driftsladdade hindrar inte att de är socialt och historiskt bestämda och styrda. Drifterna - aggression/våld och kåthet/knull - kan följas tillbaka till de äldsta spåren av människor (grottmålningar och skulpturer) och längre tillbaka åtminstone till alla däggdjur. Men liksom den biologistiska sanningen inte i sig förklarar organiserade världskrig säger den ingenting  om hur individuella beteende och drömmar utformas.

De driftsmässiga drömmarnas utformning styrs av den aktuella samhällsorganisationen. Incestuösa fantasier är till exempel olika i matriarkala och patriarkala samhällen. (Då John Lubbock förvånades över att en mans arvingar är hans systers söner antecknade Marx att i den bördsorganisationen är det just systerns söner som  socialt sett blir söner men: "...dessa civiliserade åsnor kan aldrig bli kvitt sina konventionella föreställningar." )

ÄVEN OM ILIADENS TEXT är oss fascinerande kan vi inte ta åt oss den så som de homeriska bardernas publik en gång gjorde.  Visst får också de i vår kultur till litteratur, teater, film  medvetandegjord konst en driftsladdning från det dolda. Med såväl våld som knull i förfinat skick. Läs Shakespeare, Poe eller Dostojevskij. (Fast också en sådan som de Sade har lyfts upp till denna konstnivå - trots att han bortsett från sin intensivt märkliga knullfixering är litterärt tråkig.)12012_skriftstllning_arbetsplanering

■ Tamilskt populärmord med sex.

Intressantare är vad som hos oss nu sker i den öppna populärkulturen.  Där är våldet, mördandet, blodsutgjutandet dominerande. Den som så vill kan se mord på TV 24/7 (som man numera skriver). Sverige har också blivit en storexportör på mordfiktion. En del av detta allmänna populärlitterära mordfantiserande är välskrivet, jag har samlat in rätt många hyllmeter. Men det mesta är naturligtvis skit. Så är det med all litteratur. Viktigare är vad detta säger om hur det dröms nu i vår kultur.

Det är viktigt att skilja mellan dröm och verklighet. Det oupphörliga fantasimördandet motsvaras inte av något liknande sinnevärldsligt mördande. Visst finns verkliga mord och även intressant litteratur om dessa verkliga brott. Pariseradvokaten François Gayot de Pitaval publicerade mellan 1734 och 1743 tjugo band brottsredogörelser. De är lysande och  i Frankrike och Tyskland klassiska. Jag skrev om dem i FiB/k för tjugo år sedan och Jan Stolpe översatte dit några stycken. Men jag har aldrig lyckats få någon svensk förläggare intresserad.

Men denna dominans av till officiell populärkultur omvandlade råa mordfantasier motsvaras inte av lika dominerande till populärpornografi upphöjda verkliga dagliga och stundliga råa knullfantasier.

DET SOM KALLAS SEXUALISERING av reklam och det som diskuteras om sexindustri är ett intressant ämne men vid sidan om. Visst sådant finns (som sexindustrin i Kalifornien). Men det verkligt intressanta är att den enorma underjordiska mängd text och bild som nu finns på nätet är helt gratis. Inte som artonhundratatalspornografin en underdiskenvara. Texterna skrivs utan ekonomiskt intresse. Av inre drift. De försiktigtvis anonyma författarna skyddar dock sina driftstyrda texter enligt upphovsrättslag.  De läggs så ut på nätet av ideellt verkande organisationer som inte tar betalt men gärna  bidrag för sitt - som de hävdar allmänviktiga och frihetsvidgande - arbete. Även de miljoner bilder och filmsnuttar som fyller nätet är gratis.
Om detta skrivs inte. Men en av de största och mest välskötta av dessa ideella engelskspråkiga sajter, "The Kristen Archives",  redovisar  146.508 svenska deltagare. Engelskundervisningen i våra skolor tycks lyckad.

MIG INTRESSERAR DETTA. Inte bara för att jag själv som trettonåring köpte Cocktail Parisien och naturligtvis reagerar på vissa ord och bilder och menar att jag får veta något om mig själv när jag märker detta. Utan för vad jag får veta om vad publiken - engelskspråkig medelklass - verkligen fantiserar om. Den befinner sig inför mig  på analytikersoffan och avslöjar sin nutida och utåt dolda inre knullvärld.

Jag skriver nutida ty man bör jämföra det västerländska medelklassnuets drömmar  med de socialt, tidsmässigt och nationellt bestämda fantasierna i den tryckta och underdiskenspridda pornografien från sjuttonhundratalet och fram. Den har jag skaffat in till biblioteket i olika länder och världsdelar sedan fyrtiotalet.

Själva uppgiften för skrivandet blir nu den som Eduard Fuchs, redaktör, konstsamlare och kommunist - en av grundarna av Komintern - ställde sig bland annat i sin "Sittengeschichte". Problemet är hur tydliggöra och belysa grundtanken utan att vare sig kollidera med upphovsrätten eller få de självutnämnda sedlighetsfanatikerna på sig. En möjlig väg vore att göra som Phyllis och Eberhard Kronhausen för fyrtiofyra år sedan. Men det har ju gjorts. Funderar alltså vidare.