Om revolutionär ungdom

Jan Myrdal läser Ivan Turgenevs Obruten mark, i översättning av Kjell Johansson, och hittar sanningar om såväl dåtid som nutid.

Folket i Bild/Kulturfronts ingress till Jan Myrdals Skriftställning i nr 10-2012.

Ivan Turgenev
Obruten mark
översättning Kjell Johansson
Bokförlaget Murbräckan 2012

Det är en lysande roman. Och det den åldrande Turgenev lyckades med i sin allra sista roman år 1877 är vad den knappt medelålders Dag Solstad faktiskt inte - trots stor kritikerberömmelse - lyckades med 1982 i sin roman Gymnaslærer Pedersens beretning; att skildra det verkligt framtidsbådande i en radikal och revolutionär ungdomsrörelse som lider nederlag. I Solstads fall de norska maoisterna på sjuttiotalet och i Turgenevs fall de ryska narodnikerna hundra år tidigare.

Ett skäl till detta kan vara att Dag Solstad själv varit aktiv i en då som det tycktes honom framstormande politisk rörelse under det att den politiske vänstermannen Turgenev tagit principiellt avstånd från såväl den ungdom som ville "gå till folket" som deras teoretiker. För att sedan i denna sin sista roman både skildra hur denna progressiva intelligentsia oundvikligen misslyckades och med en bokens huvudperson, teknikern Solomin, visa vilka som skulle ta ledningen i det statsundergrävande arbetet och fyrtio år senare komma att välta hela det gamla samhället över ända.

De andra i rörelsen har fallit från, några har fängslats och några svikit men Solomin arbetar vidare politiskt i en fabrik enligt "kollektiva principer" (Tjernysjevski!). Det Turgenev skriver om Solomin på romanens sista sidor är som en bolsjevikisk självdeklaration inför första femårsplanen femtio år senare:

"Sådana som han är verkliga män. De biter inte ifrån sig genast - men tro mig de är verkliga, och framtiden tillhör dem. Han är ingen hjälte; det är heller inte de 'arbetets hjältar' som den där konstiga typen - amerikanen eller engelsmannen - skrev om i sin bok som uppbyggelse för oss, stackare; det här är starka, gråa, enfärgade män av folket. Och det är nu vi behöver sådana! Se på Solomin! Han är klok som en korp, frisk som en nötskrika ... Är det inte underbart? Hittills har det hos oss i Ryssland varit så här: om du är en levande människa med känsla och samvete - då måste du absolut vara sjuk! Men hos Solomin värker väl hjärtat lika mycket som hos oss, och han hatar det vi hatar, men han har nerver av stål och kroppen bär sig åt som den ska ... alltså en karl med ruter i! Bevare mig väl: en människa med ideal - men utan fasoner; bildad - men en folkets man; enkel - men klipsk ... Vad behöver ni mer?"

Det är också som översättaren - Kjell Johansson - skriver i sitt förord att romanen "i den ryska litteraturen förde in sådana, för den tidigare okända, begrepp som socialism, kommunism, proletärer och kapitalister."

Detta förklarar varför den dåtida liberalt demokratiska kritiken tog avstånd från romanen. De såg den som skriven av en utomlands bosatt, om Ryssland okunnig, författare som ville förolämpa den revolutionära rörelsen. Men som historien visar hade Turgenev rätt.

Det har gått hundrafyrtio år sedan Turgenev skrev romanen och i samhället har titlar, kostymer och fraser ändrats men dock känner vi igen de samhälleliga figurerna. Den liberale ämbetsmannen och politikern är inte längre jordägare och hans galoner är bytta men han och hela hans falska och motbjudande hyckleri är samma nu som då. Sannerligen vi känner lössen våra på gången när vi läser Turgenev.

Också den Hamletlikt kluvne diktskrivande revolutionär som efter att ha tappat tron - och kärleken - begår självmord, har jag dessa senaste sjuttio år mött inte så få gånger i så kallade vänsterkretsar runtom i vårt land och Europa. Liksom de starka klarögda kvinnorna i rörelsen. Det är alltså en spännande och läsvärd roman som ger klarsyn.

Kjell Johansson som fick översättarpris häromåret har -  säger mina ryskspråkiga vänner - gjort en utmärkt tolkning. Men han har inte bara översatt från ryskan (den förra utgåvan 1878 var översatt från franskan) han har sett till att romanen blivit tillgänglig genom att ge ut den på sitt eget förlag Murbräckan.

Det gäller nu att se till att biblioteken köper in den. Köp den också själv. Men framförallt: Läs den!