Strindberg och det ryska

Svenska Dagbladet tog in Fallet Kalinowski på kultursidan 4 oktober 2012, den artikel av Jan Myrdal som Aftonbladet beställt i samband med Myrdals framträdande 29 september i Aftonbladets monter på bokmässan i Göteborg men sedan lyfte ut i sista stund. SvDs rubrik blev Strindbergs ryska rötter censureras.

Senare samma dag kunde man läsa på SvDs hemsida en förklaring av de nuvarande redaktörerna för Strindbergssällskapets årsbok Strindbergiana: Essän höll inte måttet.

Myrdal fortsätter här nysta sin tråd.

 

Ja, svaret var vad jag väntade mig.

Jag polemiserar inte. Ger nu blott några uppgifter som gör det möjligt för läsarna att gå vidare. Läsa själva. Fast detta att om man “googlar” på sambandet Tjernysjevskij/Strindberg i Ryssland får man 12 000 träff borde ge någon eftertanke!

Läs för övrigt själva Kalinowskis texter.

 

Strindberg och det ryska

 
Strindbergianas redaktörer skriver att de refuserade Mariusz Kalinowski då hans text "inte höll måttet i konkurrens med övriga insända bidrag." Ja, det  illustrerar vad jag skrivit om  allvarliga och grundläggande  problem med nutida svensk litteraturforskning.

Först de två texter av Mariusz Kalinowski det handlar om:
1) "Fröken Julie - designed in Russia!"  I: Nordisk drama. Fornyelser og transgressioner (Nordic Drama. Renewal and Transgression), Foredrag  fra den 27. studiekonference i International Association for Scandinavian Studies; Maria Sibinska m. fl. (red.), Gdansk 2010
2.) "Indras dotter - född ur en rysk dröm"

De är läsvärda och typiska för en akademisk diskussion som förs särskilt i det slaviska språkområdet utanför Sverige. Därtill, då Kalinowski tycks vara den förste som på svenska ordentligt diskuterar just Tjernysjevskijs betydelse för Strindbergs "Fröken Julie", direkt nödvändiga att läsa för teatermänniskor vilka planerar sätta upp Strindbergs senare pjäser. Texterna finns till exempel på svenska språket  på Ryska riksförbundets hemsida (http://www.rurik.se/index.php?id=24242761&lng=sv&news_id=7615). Den som läser ryska bör därtill på bibliotek beställa: D M Sjarypkin (Russkaja literature v skandinavskych stranach; Förlaget "Nauka", Vetenskapsakademins förlag, Leningrad 1975).

I svensk litteraturdebatt har det tigits om sambandet mellan August Strindberg och Nikolaj Tjernysjevskij. Ja, i svensk forskning har Tjernysjevskij under de senaste mer än hundra åren varit av ideologiska skäl förbisedd. (Fast  hans "Vad bör göras?" kom 1983  i en lysande  nyöversättning av Bo-Göran Dahlberg.) Men i Ryssland förblir frågan levande trots alla politiska och sociala omvandlingar. Den ryska motsvarigheten till Google, Yandex.ru, ger 12 000 träff på +Tjernysjevskij +Strindberg.

Visst skrivs det intellektuellt goda arbeten också i Sverige, Strindbergiana har under åren publicerat flera,  men som helhet befinner sig den litteraturhistoriska − liksom den samhällsvetenskapliga i allmänhet − svenska akademiska forskningen på en provinsiellt inskränkt och rätt låg nivå. Det är jag inte ensam om att ha skrivit. (Även Gunnar Brandell och jag talade om detta från ideologiskt olika utgångspunkter 1985 i Turin apropå rättegången om "Giftas".)

Jag började i Sverige diskutera Strindberg i tryck 1952. Då om hur marken brast under "Det unga Sverige". Detta skrev jag med avstamp i band 3 av hans brev och Gunnar Ahlströms analys. Jag anser i dag än mer att just insikten om hur radikalismen då brister för Strindberg samman med hans senare intellektuella koppling till författare som Tjernysjevskij och Jules Vallès bidrar till att förklara hur han ännu hundra år efter sin död förblir levande och nyskapande långt utanför våra kulturgränser.